Morgonens logik
När jag vaknade i morse, lade jag händerna på nedre delen av magen som vanligt. Bebis har ju legat extremt långt ner i magen från början. Det va bara det att det var tomt där 
Helt nersjunken var den och jag kunde tydligt känna glipan mellan magmusklerna. Nyvaken som jag var fattade jag ingenting och kände bara runt med händerna i det "tomma" utrymmet och var hel chockad. "Var har du gömt dig??" sa jag högt för mig själv.
Får tillslut en snilleblixt (
) och känner högre upp. Då ligger hon på tvären precis under revbenen 
Men vilken bisarr känsla det var där i mitt otroligt logiska, nyvakna tillstånd. Bebisen var ju borta! På riktigt!
--------------------------------------------------------------
I övrigt har jag bara jobbat måndagen denna vecka då jag, typiskt nog, blivit rejält förkyld nu på slutetappen av mitt jobbande detta år... Med bara 8 arbetsdagar kvar, var jag tvungen att ringa till jobbet på onsdag och sjukskriva mig. Gaah!
Har legat deckad hela onsdagen och torsdagen. Andningen har varit extremt ansträngd och jag har inhalerat astmamediciner som en knarkare. Ja, nästan i alla fall.
Har sovit illa, då näsan varit täppt, halsen känts som sandpapper, andningen varit ansträngd och bebis levt rövare av mitt hostande. Mitt i allt detta har jag hamnat i någon form av hungerperiod i graviditeten (sen i onsdags faktiskt) så jag har vaknat mitt i natten av att jag varit vrålhungrig och varit tvungen att äta nattmackor på löpande band. Haha, jag har med andra ord inte behövt svälta under denna förkylningsperiod
-----------------------------------------------------------------
Släpade mig till Barnmorskan, trots förkylningen, i onsdags på morgonen. Eftersom hon inte riktigt varit nöjd med mitt magmått, ville jag åka dit oavsett mående för mätning och att få lyssna på hjärtslagen.
Denna vecka hade måttet bara ökat med en halv cm, så det skickades en remiss för Ultraljud. Dom ska mäta bebis då. BM sa då att jag förmodligen har en liten bebis i magen. Nu råkar jag veta att dom där mätningarna inte är särskilt pålitliga jämt, så jag tar det med ro.
Det finns kvinnor som haft litet magmått, och som på mätningarna fått höra att barnet bara kommer väga "max 3 kg", och ut har det ändå kommit barn på närmare 5 kg... Självklart sker även det motsatta och ibland är mätningarna rätt. Jag tänker iaf slå dövörat till, så länge jag vet att tösen mår bra i magen. Sen får hon vara hur liten eller stor hon vill enligt dessa mätningar.
Helt nersjunken var den och jag kunde tydligt känna glipan mellan magmusklerna. Nyvaken som jag var fattade jag ingenting och kände bara runt med händerna i det "tomma" utrymmet och var hel chockad. "Var har du gömt dig??" sa jag högt för mig själv. Får tillslut en snilleblixt (
) och känner högre upp. Då ligger hon på tvären precis under revbenen Men vilken bisarr känsla det var där i mitt otroligt logiska, nyvakna tillstånd. Bebisen var ju borta! På riktigt!
--------------------------------------------------------------
I övrigt har jag bara jobbat måndagen denna vecka då jag, typiskt nog, blivit rejält förkyld nu på slutetappen av mitt jobbande detta år... Med bara 8 arbetsdagar kvar, var jag tvungen att ringa till jobbet på onsdag och sjukskriva mig. Gaah!
Har legat deckad hela onsdagen och torsdagen. Andningen har varit extremt ansträngd och jag har inhalerat astmamediciner som en knarkare. Ja, nästan i alla fall.
Har sovit illa, då näsan varit täppt, halsen känts som sandpapper, andningen varit ansträngd och bebis levt rövare av mitt hostande. Mitt i allt detta har jag hamnat i någon form av hungerperiod i graviditeten (sen i onsdags faktiskt) så jag har vaknat mitt i natten av att jag varit vrålhungrig och varit tvungen att äta nattmackor på löpande band. Haha, jag har med andra ord inte behövt svälta under denna förkylningsperiod
-----------------------------------------------------------------
Släpade mig till Barnmorskan, trots förkylningen, i onsdags på morgonen. Eftersom hon inte riktigt varit nöjd med mitt magmått, ville jag åka dit oavsett mående för mätning och att få lyssna på hjärtslagen.
Denna vecka hade måttet bara ökat med en halv cm, så det skickades en remiss för Ultraljud. Dom ska mäta bebis då. BM sa då att jag förmodligen har en liten bebis i magen. Nu råkar jag veta att dom där mätningarna inte är särskilt pålitliga jämt, så jag tar det med ro.
Det finns kvinnor som haft litet magmått, och som på mätningarna fått höra att barnet bara kommer väga "max 3 kg", och ut har det ändå kommit barn på närmare 5 kg... Självklart sker även det motsatta och ibland är mätningarna rätt. Jag tänker iaf slå dövörat till, så länge jag vet att tösen mår bra i magen. Sen får hon vara hur liten eller stor hon vill enligt dessa mätningar.
