Han är en blondin!
Ja visserligen är Hasse vit i pälsen, så att han är blond kommer inte som någon överraskning. Vi har däremot kunnat konstatera att han är en blondin. En äkta, idiotkorkad blondin.
Innan vi fick hit hundstackarn, gick jag runt och inspekterade staketet runt tomten. Jag konstaterade att på baksidan har marken höjts en del och staketet är alltså inte vidare högt. Det funderade jag på att förstärka, vilket inte har blivit gjort. Hasse älskar att jaga katter när han är ute. Han springer lyckligt efter smånissarna som enkelt hoppar över staketet. Hasse står kvar med trånande blick. Att staketet står i höjd med hans bröstkorg gör ingen skillnad.
Hasse tycker också om att jaga pinnar. Så jag slänger iväg en och han kutar utav helvete, svansens viftar i 180 och hela han spritter av genuin glädje. När pinnen hämtats gräver han ner den. Sen kommer han glatt, skuttande tillbaka och tittar förväntansfullt på mig och väntar på att jag ska slänga iväg pinnen igen. Som han har grävt ner. Ibland kommer han på att han ska gräva upp pinnen igen, men gräver på fel ställe. Då har han glömt var han gömt den.
Man kan kasta pinnen rakt fram och han vänder sig mot höger och tittar efter den. Själva dunsen som sedan uppkommer bryr han sig inte om. Han fortsätter stirra åt höger.
Nä, något geni är inte min lilla Hasse, men otroligt söt är han.
Så han är förlåten.
Innan vi fick hit hundstackarn, gick jag runt och inspekterade staketet runt tomten. Jag konstaterade att på baksidan har marken höjts en del och staketet är alltså inte vidare högt. Det funderade jag på att förstärka, vilket inte har blivit gjort. Hasse älskar att jaga katter när han är ute. Han springer lyckligt efter smånissarna som enkelt hoppar över staketet. Hasse står kvar med trånande blick. Att staketet står i höjd med hans bröstkorg gör ingen skillnad.
Hasse tycker också om att jaga pinnar. Så jag slänger iväg en och han kutar utav helvete, svansens viftar i 180 och hela han spritter av genuin glädje. När pinnen hämtats gräver han ner den. Sen kommer han glatt, skuttande tillbaka och tittar förväntansfullt på mig och väntar på att jag ska slänga iväg pinnen igen. Som han har grävt ner. Ibland kommer han på att han ska gräva upp pinnen igen, men gräver på fel ställe. Då har han glömt var han gömt den.
Man kan kasta pinnen rakt fram och han vänder sig mot höger och tittar efter den. Själva dunsen som sedan uppkommer bryr han sig inte om. Han fortsätter stirra åt höger.
Nä, något geni är inte min lilla Hasse, men otroligt söt är han.
Så han är förlåten.
