Publicerad 2011-11-25 11:58:25 i Allmänt,
Som jag har längtat efter det dom senaste veckorna!
Så igår, hade jag en ledig dag, och jag bjöd in mig själv. Mamma fick se lilla gravidmagen, och jag fick min efterlängtade potatismos. Det är himmelskt gott! Fick t.o.m. en låda med mig hem, med ännu mer potatismos! Här ska frossas kan jag tala om.
Idag är jag gravid i v. 17+0, dvs 17 veckor och 0 dagar. Enkelt va? ;-)
En sak jag funderat en del på är vad jag ska svara när folk frågar hur långt gången jag är. Av någon anledning, så envisas nämligen många gravida kvinnor med att säga att man är i v.18 när man är på t.ex. 17+3. Vilket för mig är totalt ologiskt. Man har ju inte gått 18 fullgångna veckor?
Förklaringen var att om man äter en bulle och sen tar en tugga av nästa bulle, så säger man ju att man är på bulle nr 2. Hmm, joo, men man har ju fortfarande inte ätit två bullar.
Vårdguidens hemsida går efter denna teori har jag märkt, så kollar jag imorgon kommer det stå att jag är i v.18. Men läkare, och många barnmorskor pratar om fullgångna veckor. Dvs jag är i v.17. Så vilket är det undrar jag?
Jag får känslan att det är något påhitt av gravida kvinnor, för det känns ju helt klart bättre att säga att man är i v.18 än 17. Man är närmare målet på något sätt. Ja psykologiskt.
Så jag har backat ett steg, och säger numera fullgångna veckor. Så jag räknar att jag är i v.17 helt enkelt.
Där har ni mina otroligt viktiga tankar ;-)
Varför göra det komplicerat...
Publicerad 2011-11-22 13:38:07 i Allmänt,
Det blev så av en slump faktiskt. Pga höfterna, så har jag fått dra ner på promenaderna lite, dvs inga monsterpromenader varje dag. Det innebär mer fokus på inomhusaktiviteter och träning på tomten.
Eftersom jag fick rätt ont igår, så blev det en lugnare dag idag. Medans jag har städat lite smått inomhus (då menar jag verkligen smått, har inte gjort mycket alls egentligen), har Hasse fått köra leta-övningar. Jag håller på att klicka in honom på att nosa rätt på te, bland annat.
Sen blev det en stund ute på tomten, där han fick rusa runt och få ur sig sin överskottsenergi. Sen lite lydnad, eller tricks.
Det går nästan lättare att träna med honom när han är så där övertaggad. Så han nästan ber om uppmärksamhet. Han påminner lite om matadoren i Ferdinand. "Kom igen då! Snälla du, stånga mig! Sparka mig! Gör nånting!" Det blir lite hafsigt och slarvigt naturligtvis, eftersom han är lite för ivrig, men då vill han verkligen träna. Om jag tränar efter en långpromenad t.ex. så är intressenivån sådärr inspirerande ;-)
Jag anpassar tränigen efter vad han bjuder på för beteenden. Idag blev det "fot!"
Han fixade det jättebra! Nästan varje gång. Har kunnat börja svänga till höger nu också, och han följer med vid min vänstra sida. Placeringen är väl inte toppen, men just nu fokuserar vi bara på att han ska hålla sig vid min vänstra sida. Sen om han vrider lite på kroppen när han sätter sig när vi stannar kan vi fixa i ett senare skede.
För att inte köra för långa stunder, gick jag kanske 100m i taget, och sen busade vi, eller så fick han kaka i massor! Ibland när vi avbröt, gick han runt och nosade en stund, och då fick han göra det tills han självmant sökte kontakt med mig igen. Lite som "nu vill jag köra igen matte!"
Nu har jag en glad hund här hemma, som tuggar på sitt ben. Men imorgon får vi nog ta en lite längre sväng i skogen. Taggad är bra. Understimulerat galen är mindre bra ;-)
Publicerad 2011-11-21 14:22:24 i Allmänt,
Det skulle man nästan kunna tro, när man ser till priset och vad det faktiskt är. Jag pratar om barnvagn...
Vi tänkte köpa alla prylar som behövs, lite pö om pö, eftersom det kostar fan att köpa allt som behövs. Så vi har kikat på barnvagnar. En kompis ska sälja sin, så vi tänkte väl köpa den, men först vill man ju kolla runt lite. Det har vi gjort. T.o.m. klivit in i hela TVÅ butiker, där vi klämt, känt, provrullat och ruckat på alla möjliga sorter. Det som slog oss är hur kassa vagnarna är för dessa överpriser.
Vagn inkl. alla tillbehör landar lätt på runt 10.000 kr.
Vår
bil, kostade 8.000. Vi kan åka till Finland med den om vi vill. Eller valfritt annat land i Europa. Testa o göra det med en barnvagn ;-)
Så vad kom vi fram till?
Dom flesta barnvagnar som är lite små och smidiga (ett stort plus), är väldigt rangliga. Dom är vingliga i sidled, så man kommer få hålla koll på ungen när denna blir lite större. Kastar den sig åt någon av sidorna, kan det nog bli lite gung. Jag har alltså testruckat på varenda jäkel, för att se vilken som krävde mest våld för att faktiskt välta. Fick lite skumma och irriterade blickar av försäljarna där ett tag.
Det skiljde faktiskt inte mycket alls på stabiliteten mellan dom med tre hjul (supersmidiga), eller dom med fyra (ganska smidiga). Det var en överraskning.
Dom som faktiskt är stabila, är mer som pansarvagnar. Tunga, klumpiga, svårtstyrda och tar enormt med plats. Så stort nej på dom. Jag ska få plats med barn + vagn + div. tillbehör + hund+ mig själv i en bil... Ibland kanske t.o.m. maken får följa med.
Fördelen med dom små, lite smidigare vagnarna är ju att dom ofta är kombivagnar. Man kan alltså byta från liggdel, till sittdel när ungen blir äldre.
Så. Vi kom fram till att vi nog (Obs, väldigt mycket
"nog") gillade en av trehjulingarna bäst.
Förmodligen blir det alltså en Teutonia Spirit S3.
http://www.teutonia.com/sv/produkter/spirit-s3.htmlVi får se om vi gråter blod när vi väl får pröva den på riktigt...
Jag orkar inte leta mer i alla fall.
Publicerad 2011-11-18 15:34:39 i Allmänt,
Jag har ju själv varit det en gång i tiden, men arbetat bort det.
Det måste ju vara en av dom bästa sakerna jag gjort hittils. Tänk om jag missat all glädje med att ha hund, och sen dessutom gått och varit rädd, så fort jag fått syn på en hund. Fruktansvärt.
Jag brukar ha just hundrädsla i åtanke när vi är ute, jag och Hasse. Kommer det någon så kallar jag in Hasse, och han får sätta sig vid min sida. Är det väldigt trångt, så kliver vi in en bit i skogen. Har fått många uppskattande "tack", av folk för det.
Igår hjälpte dock inte mina försiktighetsåtgärder. Vi mötte en kvinna i motionsspåret, och trots att jag kallade in Hasse och satte honom vid min sida, så blev hon vit i ansiktet. Hon tvärvände, och sprang tillbaka mot det håll hon kommit ifrån. Såg inte röken av henne när vi fortsatte gå, så hon måste verkligen ha sprungit iväg fort, eller älgat ut i skogen någonstans. Stackarn. Måste vara fruktansvärt att var så hundrädd :-(
Har precis kommit hem, efter en skogspromenad. Det går inte i många knop, då jag gör allt jag kan för att spara på mina stackars fogar. Dock känner jag ju av dom nu ändå, men lite vila så mår jag bättre. Måste försöka städa sovrummet också. Det ser ut som fan.
Hade väpnat mig med en påse korv och klicker på promenaden. Jag har nog aldrig kört kontaktövningar så intensivt som idag i nerförsbackar ;-) Man vill ju inte bli nerdragen av en ivrig hund när man har ont. Det funkade i alla fall. Hasse gick så fiint vid mattes sida. Korv är gott.
Publicerad 2011-11-17 10:16:37 i Allmänt,
Vi har så smått diskuterat hur vi ska lägga upp ordningen här hemma inför liten. Just nu är det ju mest kaos bland förråden och i garaget. Vi har helt klart varit överens om att det ska slängas saker och att det ska göras plats åt allt som ska vara kvar. Vi är t.o.m. med såpass seriösa att vi funderar på att göra en lista över vad vi har, hur många av samma sak, och var det finns. Det gäller främst bildelar... För det finns det gott om, som samlats på under åren. Överallt. Ingen har koll på hur mycket eller exakt var grejerna finns. Det har hänt ett flertal gånger att vi köpt en del till någon av bilarna, för att sen inse att vi faktiskt hade en sådan hemma redan... Suck.
Som sagt. Planer har det funnits. Länge.
Nu är det ju så enkelt att man måste börja någon gång också. Så idag, tar jag ett första steg. Idag börjar jag röja och sortera. Jag kommer ju inte får mer energi med tiden, så det är väl bara att sätta igång.
Noooooo!
Hasse ligger bekvämt i sin bur och slötittar på mitt rotande och flängande.
Om det är någon gång jag skulle vilja vara en hund, så är det nu.
Lyckliga hundskrälle.
Publicerad 2011-11-16 14:25:32 i Allmänt,
...var det dags för i morse. Klev upp 6.30, eftersom mötet skulle vara klo. 8.00. Eftersom min snälla man hade lovat att köra mig dit, fixade jag kaffe och tinade frukostbröd åt honom, samt dukade fram tillbehör. Han blev glatt överraskad :-) TVÅ gånger på en och samma vecka! Halleluja!
Det som slog mig på själva rygginfon var, att för att arbeta med kropp och hälsa har dom synnerligen obekväma stolar... Dom måste ju veta att det är ett gäng gravida som ska sitta där, med diverse krämpor. Där satt vi på rad, och skruvade på oss genom timmen. Det pustades och suckades en hel del. Själv tyckte jag det kändes som att ryggen skulle gå av. På självaste rygginfon, haha. En av tjejerna blev så illa däran, att hon var på väg att svimma. Så hon fick ligga på golvet med benen på en pilatesboll.
Jag var hemma igen 9.30, men hela detta obekväma äventyr, plus den tidiga uppgången, gjorde att jag var helt slut. Väl hemma böt jag till min fulaste, ändock bekvämaste, tröja och däckade i säng. Hasse snarkade sen ikapp med mig till 13. Då ville jag ändå sova mer, men vi måste ju på promenad och jag ska hinna äta också (eh, och blogga)... Så jag klev upp. Hasse sträckte på sig och viftade på svansen, medan jag yrvaket svor över att man måste ha ett arbete som stör sömnen på detta sätt ;-)
Vad sa dom om mina höfter? Inte mycket. "Kom förbi på vår konsultationstid som vi har varje mån-fre, så får vi se vad som finns att göra". Jag hade ju kunnat gå efter rygginfon, när jag ändå var där... Men nä. Jag och min trötta kropp ville sova.
Publicerad 2011-11-16 14:15:39 i Allmänt,
Hasse är ju så himla go.
Igår fick han först springa av sig det värsta av sömnpulvret, på tomten. Det gick undan! Gräset sprätte åt alla håll och kanter när han tvärnitade, eller tog en snäv kurva. Det är bra med dubbdäck, säger Hasse. Han tänker minsann inte dra in klorna i vinter.
När jag sen kom gående med kopplet fick han frispel. Han hoppade jämnfota i luften, gnällde, skällde och sprang runt i cirklar. Promenaaaaad!!! Det måste ju vara hans riktiga glädjeämne i livet. Kombinera det med bra godis, så är livet perfekt.
Vi tog en rätt ordentlig sväng och jag kände av ilningarna i höfterna på slutet. När vi kom till en riktig mördarbacke tänkte jag att det skulle bli skönt att bli hjälpt av Hasse. Ne, se du den gubben gick inte. "Inte tänker jag släpa på din breda häck", såg det ut som han tänkte. Det var bara att använda dom egna musklerna ;-)
En liten, skällande hundskit mötte vi också. En liten trasselsudd! En söt, men tillsynes farlig liten best! Till min förvåning, var det inte alls svårt att få kontakt med Hasse. Vi gick tillbaka en bit och han följde efter, glatt viftande på svansen. Sen belönades han mer när vi satt och väntade på att det andra ekipaget skulle passera. Det gick också jättebra. Klart. Kakor är ju faktiskt rätt gott, och det var ju det som bjöds på denna dag.
Gladskiten
Publicerad 2011-11-15 14:50:13 i Allmänt,
Mailade två bilder på Hasse till min mail, så jag kunde lägga upp dom här, men dom har inte kommit än.
Det får bli ett gravid-gnäll-inlägg då. Hasse får stå i ramljuset nästa gång!
Har haft lite besvär med ryggen senaste veckan. Det i sig är inget konstigt, då jag har ont i ryggen annars också. En viktökning borde alltså göra ryggen påmind ;-)
Igår däremot, så spred sig värken till svanskotan, höfterna och det strålade nerför låren. Det var riktigt tufft att jobba faktiskt. Man böjer sig ner rätt många gånger per kväll, plus att man kliver i och ur bilen mellan besöken. Aj!
Efter en god natts sömn kändes det dock bättre. Sen har det dalat igen efter hundpromenaden... Värken kommer smygande.
Jag hoppas innerligt att det inte är foglossning jag känner av. Det är min största skräck vad gäller gravidbesvär. Jag har liksom en hund som behöver motioneras. Jaja, så länge det inte blir mycket värre än så här så går det ändå.
Imorgon ska jag turligt nog till sjukgymnasten på rygginformation för gravida. Perfekt läge att fråga om råd!
Publicerad 2011-11-14 14:14:07 i Allmänt,
Publicerad 2011-11-11 14:31:07 i Allmänt,
Ja, vad skulle man göra utan dom?
Dom har en tendens att överraska en, när man minst anar det.
Att man mitt i det tråkiga städandet, får ett samtal om att gå ut, och då möter sin kära, kära vän. Som jag inte sett på flera månader. Som dessutom ger mig en påse med två halsdukar, som hon stickat åt mig alldeles själv. Underbara vän!
Idag är jag glad.
Det är en fin känsla.
Att vara omtyckt av någon, och tycka om andra, är också en fin känsla.
Idag är en bra dag.
Publicerad 2011-11-10 22:40:49 i Allmänt,
Ok, så jag är gravid i v.15.
Hittils har det mest känts overkligt. Trots två positiva grav.tester, illamående from Hell, växtvärk i livmodern och växande mage, har jag liksom inte riktigt tagit in det ändå. En del dagar har jag bara känt mig så totalt "ogravid".
Bara tanken på att det skulle växa en riktig människa i mig, kändes helt bisarr.
På måndag ska vi till Barnmorskan för andra gången. Då ska vi få höra hjärtljuden. Jag har hela tiden tänkt att det vore ju lite typiskt om det inte hörs några hjärtljud. För det kanske bara är en jättestor fis som är där inne och väntar på att få pysa ut i en storslagen éntre när jag skiter ner mig på bussen eller något.
Idag var det då så tråkigt att jag hade extrema magsmärtor. Sådär så jag knappt kunde gå. Hann köra lite galghumor och tänkte att det kanske är nu den där fisen kommer.
Efter mycket tid i diverse telefonköer, fick jag rådet att åka till gynmottagningen på Danderyds sjukhus. Det gjorde jag. Dom var underbara där. Snälla. Det togs alla möjliga prover som alla såg toppen ut.
Till slut skulle jag träffa läkaren. Där fick jag så veta att han skulle göra ett vul (vaginalt ultraljud). Skulle jag få se bebis?? Det började som vilken obekväm gynundersökning som helst. Han hummade och vred på apparaten. Jag förväntade mig att han skulle titta själv bara och sen säga vad han sett. Men då vände han skärmen mot mig.
Där såg jag ett pickande hjärta. Ett liitet, fint hjärta i full aktivitet. Han behövde inte tala om vad jag såg, för jag såg. Allt. Huvudet, ryggen, benen. Jag såg hur den sparkade med benen. Världen stog stilla. Allt stannade. Han förklarade absolut, men jag såg. Inget annat existerade i det ögonblicket. Jag såg mitt barn. Att jag låg i en gynstol, med benen i vädret och en jäkla "plastdildo" uppkörd i hugget fanns inte i mitt medvetande överhuvudtaget. Jag kunde ha legat så resten av dagen om jag bara fått fortsätta stirra på mitt barn.
Allt såg bra ut, sa han, och vred tillbaka skärmen.
Hans teori var att barnet kanske kommit på ett bra ställe att sparka på i livmodern. Sparkar som framkallat smärtsamma kramper. Något annat kunde han inte komma på.
Så, jag har fortfarande lite ont av och till, men allt såg bra ut.
Jag såg vårt barn. Jag svävar på moln. Jag är på en annan planet.
Publicerad 2011-11-03 15:08:25 i Allmänt,
...gjorde jag idag. Det blev supergott!
Testade ett nytt recept och den ska jag göra fler gånger. Jag slängde i potatis också, det skulle man tydligen inte ha. Fast för mig är det nästan ett måste med potatis i soppa... Så ajg slänger in potatisen i receptet. Och färska tomater...
- 400g lax
- Potatis (valfri mängd)
- 1 Purjolök
- 1 Gul lök
- 2 passerade tomater á 400g
- 2 färska tomater
- 1 dl vatten
- 2,5 dl matlagningsgrädde
- 2 grönsaksbuljongtärningar
- Svartpeppar
- Vitlökskrydda
- Citronpeppar
- Salt
- Socker
Hacka purjolöken och den gula löken. Fräs i kastrull.
Ha i peppar, vitlökskrydda, citronpeppar, passerade tomater, vatten, grädde, buljongtärningarna, och potatis. (potatisen blir klar fortare ju mindre bitar man gör).
Låt småkoka i ca 20 minuter.
Släng i lax och dom färska tomaterna.
Låt koka i ca 5 minuter.
Avsluta med att smaksätta med socker och salt.
Muuums!
Har inte skrivit mått på kryddorna, för jag kör lite på en höft sådär...
Gå efter känslan!
Det var musik för öronen att lyssna på. Fast av och till hördes bara en massa sprakande ljud, eftersom bebis var upptagen med att möblera om där inne. M kunde tråkigt nog inte närvara, eftersom han har mycket på jobbet. Synd, men han skrattade gott när jag berättade om möblerandet. 
