Hildaskrypin

Det sägs ju så i alla fall. Jag håller inte med. 

VI har tydligen ändrat sovvanor nu, så klockan 5 är det God Morgon! Visserligen lyckas jag få henne att somna om 4 gr i timmen genom att stoppa in nappen igen, men det blir ju inte så mycket sömn för en själv. Målet är att hålla henne relativt tyst till klockan 7, då M ska upp och arbeta. 

 

Jaja. lekte med henne en stund och lyckades någonstans där emellan få i mig lite frukost. Efter att bebis varit vaken och härjat i två timmar somnade hon äntligen om och jag fick mig någon timmes sömn jag också. Så vaknade sötgumman igen. 

Kom på den briljanta idén att liggamma henne i sängen. Hon myser en stund med tuttarna och jag får smygsova en stund till. Winsituation for mum! Just det...

 

Det funkade nog i fem minuter. Sen högg hon mig i tutten. Det gör ont, även om det är ett tandlöst bett. Har liksom aldrig reflekterat över hur hårt tandkött ändå är. Nu gör jag det. 

Tog fram mobilen och satte igång en app som är för barn. Hon kan flaxa med armarna och fingra på skärmen, så dyker det upp bilder på olika djur och så hör man hur dom låter (Det är då Pappa M brukar lägga till "Mamma!" lite lagom pedagogiskt när en kossa dyker upp på skärmen och säger "MUUU!") 

Intresserad blev hon absolut, men det skulle ju inte fingras på skärmen inte. Nu vill man ju veta hur telefonen smakar! Dessutom måste man ju testa om mammas mobil är bra att motverka kliandet i munnen med. Babydreggel och elektronik hör inte riktigt ihop...

 

Inbillade mig att jag kunde roa henne en stund med mina händer, men dom har hon tuggat och dreglat så mycket på att hon kan dom utan och innan. Dvs, det blev ett illvrål av ilska när jag inte roade lilla sötnosen på ett bra sätt. Så klistra på leendet och kliv upp du mamma! 

 

Nu har vi lekt i en timmes tid och även magen har fått sig lite mat, så både bebis och mamma är rätt glada. Väntar dock ivrigt på nästa tupplur, då jag snart hostar sönder lungorna. Ska nog beställa hem lite glass av maken när han kommer hem... 

 

 

...kan jag väl inte direkt påstå att den här hemmavistelsen är. Jag har inte satt min fot utanför dörren sen i måndags... AAAAHH!!! Jag klättrar på väggarna! 

Allvarligt? Har bebisar någon radar för när man absolut behöver sömn?? 

Sophia som sover så gott dom flesta nätter har börjat med att sjunga sin vackra stämma klockan 5 på morgonen. När man då är så tjock i halsen att det känns som att man svalt ett rivjärn, är det inte helt ok att kliva upp så tidigt. 

 

 

Har hittat på en hel del förra veckan, och hade en del planerat för denna också. Det känns bra att komma igång igen! 

I fredags åkte jag och fikade med en tjej från mammagruppen. Hon är finska och väldigt trevlig. Det kändes bra att få tjattra lite på finska också.

 

Lördagen ägnades åt att strosa runt i Kista galleria med en barndomsvän och hennes lilla dotter. Tyvärr lyckades vi tydligen tima Blog Awards, så det var väldigt stökigt. Det i kombination med att expert har konkat och har utförsäljning av alla varorna (=200 meter kö), var ju inte så bra. Det var mycket folk där. Dessutom var ju Maria Montazami, från svenska Hollywoodfruar där och såg så snäll och go ut i sin svarta klänning ;-)

 

Ajaj. Det har varit grinigt värre idag.

Eller, hon är ju i grund och botten glad, lilla S. Kliandet i munnen gör ju livet lite svårare för liten. 

 

Morfar kom förbi idag. S låg och sov när han kom, så vi hann prata en stund innan det vaknades för nya äventyr. När hon vaknade och morfar kikade ner med ett leende, tittade hon skeptiskt på honom. Lite "Vem fan är du?" Sen kom det ett strålande leende. För att sen slockna, se skeptisk ut och darra lite med underläppen. Sen kom ett leende igen. Det har väl varit temat hela dagen. 

 

Glad. Arg. Glad. Arg. Ledsen. Arg. Glad. 

 

En fin egenskap hon har, är att spotta en i ansiktet när hon tappar tålamodet. Hon liksom gör ett väldigt slemmigt "pruttljud" med munnen. Har man då, precis innan, matat henne med några skedar gröt får man väldigt prickiga glasögon. Och ansikte. Har man riktig tur satt man sekunden innan och gjorde någon rolig min med vidöppen mun också, och då blir det ju lite... äckligt. 

 

Vi åkte till en pizzeria och käkade en sväng. S satt så snällt och tyst i sin vagn. Log snällt mot andra kunder och var en liten ängel. Tills maten kom in. Då blev det "Vad äter du på? Varför plockar du inte upp mig? Hallå? Nej, jag vill inte ha nappen, ta upp mig! FATTAR DU TRÖGT? TA UPP MIG!!! UUÄÄÄH!!!" Så min lilla ögonsten fick komma upp. Det vevades lite, studsades i famnen, gnälldes lite, skrattades lite, stirrades på andra matgäster och gnälldes lite till. En halväten pizza senare gav jag upp och vi åkte hem igen. 

 

Min älskade lilla flicka gör sitt jobb helt enkelt! 

Hur ska man annars komma i form igen om hon inte får en att svettas lite varje dag?

 

Idag är första gången jag märker att S fått lite väl mycket intryck.

 

Gårdagens resa till Västerås gjorde visserligen att S sov som en stock i natt. Sen klockan 7 i morse har det däremot varit andra bullar. Inget är bra. Leker vi, så blir hon så upphetsad att det går över i upprördhet. Får hon sitta i babysittern är det för tråkigt. Med leksaker? Dom slänger hon iväg efter att ha provsmakat var och en. Sen blir det arga rop på mamma. Lägger jag henne på en filt med golvet och ålar runt själv som en idiot på mage, så stirrar hon skeptiskt ett tag och börjar sedan illvråla med tillhörande knallrött ansikte och svettdroppar krypandes ur varje por på hela kroppen på henne. 

 

Ser att hon är trött och lägger henne i sängen. Hon slåss en stund med filten, spottar ut nappen och ropar på mig. "UUÄÄÄH!"

Går till sängen och stoppar in nappen. Det fäktas med armarna en stund och så spottas nappen ut. "UUÄÄÄH!" Petar in nappen. S nickar till, men kämpar emot sömnen med allt hon har och vaknar med ett ryck, spottar ut nappen med efterföljande "UUÄÄÄH!" 

 

Detta upprepar sig sedan i 30-60 minuter innan hon dunar in av utmattning och jag stupar i soffan av utmattning. Borde damma, för det ser ut som en byggarbetsplats. Ja, något överdriven jämförelse, men jag antar att poängen kommer fram. Men det tänker jag faktiskt SKITA i. Att jag ålat runt på golvet på mage måste ju räknas som visst dammtorkande?

 

Näe, jag tar en kaffe istället och passar på att andas en stund istället. 

 

Det här med att fixa bilder till bloggen från mobilen var inte så lätt som jag trodde. Det är alltså bildlöst ett tag till. 

 

Vår lilla utflykt igår gick bra och var t.o.m. mysig. Lilla S var på strålande humör.

Alla intryck gjorde att hon sov som en stock hela natten, vilket ger även oss trötta föräldrar en bra natt ;-)

 

En sak är säker. 

Det ändras fort. Man tror att man har koll och att man har fått till rutiner. Allt flyter på och man skryter till folk om hur bra bebisen sover. Då kommer det någon "fas" som slänger allt på ända, och det blir skrik och vaknätter igen. Och man glömmer fort! När man är mitt i det är man snedögd, konstant törstande efter sömn, med håret stående åt alla håll. Övrig tid tycker man att, det var ju inte så farligt trots allt. Det dröjde ju bara några månader!

 

En dag/natt av krångel tar en ner på jorden igen. Fort.

 

 

Fick ett samtal från min mor igår. Hon hade en fråga att ställa. 

Ett tips har jag till dig, kära mor. Ring inte upp med allvarlig röst, med en underton av osäkerhet och halvt tvekande inför den stora frågan som skulle ställas. Jag hann tänka tusen tankar om diverse katastrofer innan du kom till saken ;-) 

 

Det frågades om jag kunde köra till västerås.

 

Haha, jag älskar dig mamma. Men du är lite knäpp ibland. 

Det blir alltså en utflykt idag! Kul! Dock kunde vädret ha timats lite bättre tycker jag. Varför ska det regna hela dagen för?? 

 

Ska försöka att komma ihåg den otroligt viktiga dokumentationen av denna stora resa. 

So, see ya!