Hmm, ja matte gillar det inte. Absolut inte, men idag var han snabbare än jag. Det är bara att lyfta på hatten Hasse ;-) All träning vad gäller jaktlusten spolades ju nerför toaletten, men det är bara att börja om från början. Jäkla byracka :-p
Har ju skvallertränat honom som fasen och det har börjat ta form, men idag såg jag inte haren förrän han rusat iväg en bra bit och då är det kört. Försök att stänga av jaktlusten när den vaknat till liv liksom... Fast han är lustig så, han är inte ute efter att fånga det han jagar. Det är bara själva språngmarschen som är kul.
Vi var redan på väg hem och jag förberedde mig för att koppla honom. Då rusar han iväg. Jag ser haren och ropar åt honom att stanna, men på sitt egna vis räckte han fram långfingret och dissade mig totalt. Hasse-Skutt rusade glatt iväg och var borta. Suckade för mig själv och ställde mig för att vänta på honom. Det tog inte många sekunder så kom han springande tillbaka. Grälade lite påhonom och kopplade honom.
Jag är lite kluven till det där med att gräla på en hund som kommer tillbaka efter att ha rusat iväg så där. Jag vill ju inte att han ska få för sig att jag är arg på honom för att han kom fram till mig. O andra sidan vill man ju på något sätt visa att han gjort fel. Frågan är om han i det läget förstår vad det är man grälar på honom om? Vad tycker ni?
Jaa, jag har 28 minuter på mig att äta, hänga tvätt, sätta i linserna, byta kläder och snabbsminka mig innan jag ska iväg till jobbet. I morse tänkte jag att idag! Idag ska det inte stressas till bussen! Jojo. Här sitter jag ändå och ser klockan ticka på. Man är väl lite skadad antar jag.
Hasse har nu insett att matte inte vill att det ska badas i lerpölar (eeh, hur skadad är inte matte egentligen? säger han). Hasse har alltså utarbetat en strategi för att lyckas undkomma mattes förmaningar. Han travar lugnt fram och nosar lite här och där. Det kikas lite diskret mot pölen/diket men nosandet fortsätter. Inga konstigheter här inte. "Jag vill bara sitta här och lukta på blommorna..." typ. När matte sen har uppmärksamheten på annat håll, DÅ passar man på och spurtar raka spåret till det svala, underbara vattnet! Det åtföljs oftast av ett ljudligt *PLASK!* pch mattes förtvivlade "Neeeeeeeej!" och Hasse tittar så nöjt upp. Kunde han flina så skulle han göra det i det ögonblicket. Han gör så gott han kan.
Idag är dock Hasse lite småsur då jag faktiskt var ovanligt observant. Tassarna fick han doppa i mindre lerhögar, men inte mer :-( Det travades på som vanligt och så ser jag hur han börjar öka takten. I slutändan formligen susar han fram bland träd och buskar. Naturligtvis anar jag oråd över denna plötsliga brådksa och kikar lite på omgivningarna. Ett redigt lerdike siktas vid horisonten och jag förstör genast det roliga för pojkstackarn. "AppAppApp! Det där låter du bli!" ryter jag. Hasse, som hur lätt som helst kunnat hoppa i ändå, stannar och hela kroppspråket uttrycker besvikelse. Han kikar olyckligt under lugg och ser på mig med bedjande blick. Men du Hasse! What goes around, comes around! Så jag ler mitt bredaste flin och säger lite retsamt: "Nehej du! Det blir inget!"
Matte är nöjd. Hasse mindre nöjd. Så nu är vi står poängen lite mer lika. 97-5 till Hasse.
Då så! Då har jag 18 minuter kvar tills det är dags att springa! Hejsvejs!
Igår var jag då stolt som en tupp. Jag hade Hasse lös som vanligt på våra promenader i skogen. Han var kanske 50 meter bakom mig när jag hör en joggare komma springande. När jag vänder mig om ser jag att det är en man som kommer med sin hund. Tänkte att nu blir det liv i luckan och svor över min bristande uppmärksamhet. Kallade in Hasse utan några större förhoppningar.
Men han kom skuttande! Han hade sett att det kom en hund, men kom snällt ändå. Jag brydde mig inte om att koppla honom när han skötte sig så fint. Istället klev jag ut i skogen och kallade glatt på Hasse. Han sprang in före mig och satte sig snällt en bit in och kikade på mannen med hunden som sprang förbi. Duktig vovve!
Hasse är ingen värmeälskande hund inte. Värme är inte kul alls! Fy! Där är vi olika jag och HasseNasse. Han flämtar kraftigt redan vid 18-20 grader och tycker livet är mest pest. Tur att matte släpar med sig vatten. Får ta långpromenaderna senare på kvällarna när jag är ledig, så han får röra sig i lite svalare väder och kan få ur sig sin energi ordentligt.
Idag har vi hälsat på gammelmatte i Kallhäll och vi fick så klart även träffa tjejerna. Resten av Hasses förra flock, fyra lagottotjejer. När vi gav oss iväg mot skogen så var det varmt ute. Hasse parkerade rumpan i skugga när han fick chansen. Det gick inte många knop inte. Efter en stund var solen inte lika högt på himlen och det blev svalare. Det märktes på hundarna det! Då drogs lekandet igång på allvar och det är fantastiskt att se en hel hundflock umgås och leka med varandra.
Passade även på att utnyttja gammelmatte och hon klippte ner ylletröjan på honom ännu mer. Damen har ju en trimmer! Lyxigt! Själv är jag en snål jävel så jag sitter och klipper honom med sax jag. Det tar ju bara 1½ timme. Inte så farligt juh ;-)
Bilder tog jag med gammelmattes kamera. Får se om jag får tag i några av dom, så kan jag slänga upp några här!
Lördag var inte så trevligt ur vädersynpunkt. Att maj ska vara så här kall, kan jag inte minnas *burr*.
I lördags skulle vi alltså fira en vän som fyllde 25 år. Huset hon och sambo bor i är rätt litet. Det bestämdes att maten skulle ätas utomhus. Små tält monterades upp och bord dukades fram. Det började regna, blåsa och det var +6 grader... Jag frös! Händerna skakade när man skulle stoppa maten i mun, eller ta sig ett glas bål. Något vidare samtal orkade jag inte föra, då jag var alltför upptagen med att värma mig och hålla ett getöga på hunden. När det var dags för tårta tyckte alla att nu måste vi in. Trångt eller inte! Jag sa att jag mer än gärna sitter på golvet, bara jag får komma in i värmen ;-) Ja, vi fick kliva in. Medan några dukade fram inomhus, slängde vi på några vedklumpar i grillen. När elden tog fart stog vi där i en ring runt grillen och njöt. Väääärme....
I övrigt var det väldigt trevligt och vi kom överens om att detta kommer vi med största sannorlikhet minnas länge!
Hasse skötte sig ganska bra, med några få morrningar och skall åt karlarna. Det är så lustigt med honom, för när vi bara var tjejer inomhus så var han sig själv och charmade allihopa. Tjejerna älskade honom. Karlarna såg bara den misstänksamma och avvaktande sidan och tyckte att det var en ovanligt fjantig och feg hund. "Tuff hund ni har!" kom det spydigt. Jaja, karlarna får drömma om sina machohundar, så myser jag och Hasse för oss själva. Mer gos till mig!
För oavsett om han är tuff eller inte, så är den där ulliga fårpälsen underbart mjuk o go att borra in ansiktet i!
Hej, Jag heter Heidi och är Pennoist samt blockoist. Det är min besatthet. Jag älskar pennor och block! Snudd på om jag inte skulle kunna ha ett fysiskt förhållande med dessa. Love, love, love at first sight! Ja, nu brassar jag på min image som allmän knäppskalle. Totalt slut är jag. Eller som en tjejkompis sa, det första hon sa under samtalet, när hon ringde mig: "Du är fan helt jävla bränd gumman!" (Just det utfallet kan ha att göra med ett brev jag dumpade i hennes brevinkast på väg till jobbet. Måhända stog det saker om att jag hade skrivkramp och funderade på att köra upp pennan i röven. Något sådant, kommer inte ihåg ordagrant).
Ja, det jag tänkte komma till efter allt detta pladder (som, som sagt, bara förstärker bilden av min psykotiska sida), är att det nu äntligen var dags igen. Jag äntrade Akademibokhandeln. Jag gick där med glittrande ögon och stirrade på alla underbara pennor. Så många varianter. Så många former, så många färger, så många olika sorts spetsar, knappar och bläck. Underbart! En själslig orgasm! Ojoj, valet föll dock på en turkos bläckpenna för det fantastiska priset av 29 kr. En sådan har jag inte! Den är fantastiskt bra att skriva med.
Nästa inköp blev ett litet block. Jag tänker en massa diffusa tankar när jag jobbar. När jag kör bilen och när jag går från parkeringarna till kunderna. Ofta tänker jag att jag måste skriva ner det jag kommer på. Det kan vara allt från en dikt, ett eget ordspråk, eller bara allmänna tankar som dyker upp ibland som man gärna vill bevara och kunna läsa igen om några år. Dessa saker har man naturligtvis glömt när detta "senare" infaller. Stog och velade mellan två olika i några minuter, men kom fram till att "den lilla svarta" alltid funkar. Köpet var klart!
Har hängt på verkstaden ännu en fredag. Trevligt var det. Städa gjorde jag däremot inte. Orkade inte. Så jag löste korsord, sudoko, pratade med folk och lekte med hundarna. Jag var jättetrött när vi kom hem igen, men Hasse har fått lite mesiga promenader den här veckan, så jag tog honom på en joggingtur på direkten. Det var riktigt skönt! Frös hela dagen, så nu fick jag äntligen upp värmen. Att dessutom få känna den friska skogsluften fylla lungorna och höra Hasses dämpade tassande på stigarna och motionsspåret är bara paradiset för mig. Nu sover han gott och jag tänkte följa hans exempel.
Jag har ju bara väntat. Det är aldrig så lätt att allt bara flyter på som det ska och är enkelt. Idag hände det. Hasse bestämde sig för att matte var tråkig och stack till skogs. Ja, inte så värst långt, men han vägrade lyssna på mina inkallningar. När jag gick för att hämta honom, fortsatte han fjanta runt med viftande svans. Sen upptäckte han hur arg matte var. Då var det inte så kul längre ;-)
Han hittade även en lämplig lerpöl under sin lilla utflykt. Så Hasse är lite sloken, matte arg, och ja hunden är nyduschad!
Till stor del verkar det så småningom sjunka in att det är jag som har huvudansvaret vid hundmöten. Idag mötte vi ett helt gäng med lösa hundar i skogen och jag bestämde mig för att inte ta av kopplet. Någon gång måste man ju testa. Jag ställde mig mellan hundarna och Hasse, och han stog snällt kvar där och kisade osäkert upp på mig. Det är läskigt när tre, stora, svarta lunsar kommer knallandes. Nu sket dessa högaktningsfullt i mina markeringar att jag inte ville ha fram dom. Snälla var dom dock. Lite tråkigt bara att hela tiden tvingas möta lösa hundar som rusar fram. Det gick bra. Otto dök också upp, så det slutade med att alla gick lösa, men Hasse var upptagen med att markera i varje buske. Han hade inte tid att leka med Otto när det nu stog tre nya bekantskaper bredvid.
Nu ska jag ut och bära ved. Igen. Det är sol ute i.a.f! Skönt!
Satt och skummade igenom bloggen och det slog mig att jag har så lite bilder upplagt i dom senaste inläggen. Bara en massa text. Skum text dessutom ;-) Tyvärr så vågar jag inte föra över bilder från kameran just nu. Datorn är på gränsen till att säga upp sig pga alla mina bilder. Har börjat bränna ner dessa på skivor, men nu har datorn börjat vägra öppna skivorna, så jag vet ju inte om det verkligen blivit bränt som det ska eller inte. Så, jag står och stampar på ruta ett. Tråkigt när man är bildtokig som jag. Speciellt när man helst av allt vill visa upp sin lilla fis-gris (hunden alltså).
Har hittat en alternativ metod till utslagen på händerna och överläppen. Kortisonsalvan ökar bara klådan, så det hjälper ju inte värst mycket. Svårt när man kliar upp sår direkt efter insmörjning =/ Jag upptäckte på jobbet att det slutar klia när jag kladdar in händerna i handsprit. Så jag har baddat händer och överläpp med handsprit, vilket svider satan kan jag tala om, flertalet gånger idag. När det torkat har jag smort in mig med mjukgörande kräm. Det ser mycket bättre ut redan. Det här fortsätter vi med! Min stackars misshandlade hud. Jaja, snart kan jag sluta kalla mig själv för Herpes-frun i.a.f!
En gammal bild, så ni har något att glo på. Min "gamla" nakenfis, Hobbe. störtskönt med sol! Susanni Lindström, som tagit över Hobbe, har tagit bilden. www.rexonas.se
Sitter här och försöker ignorera den enormt irriterande klådan jag har på händer och armar. Har ju åkt på exem... Det var ett bra tag sen, men det var tydligen dags nu igen (har varit ett riktigt exembarn). Folk säger åt mig att gå till läkaren, men jag har gått dit så många gånger för just exem, så jag vet precis vad dom gör och säger.
1. Dom tittar knappt. En hastig blick och så konstaterar dom att man har röda prickar, ev sår efter att ha kliat för mycket och hårt. 2. Dom ordinerar mig att ta allergimedicin *skriver ut ett recept* 3. Dom säger åt mig att smörja med kortisonsalva *skriver ut ett recept* 4. Säger åt mig att göra av med hunden. "För säkerhets skull, det kan ju vara allergi mot den". 5. Ber mig återkomma om det inte går över (kommer man på återbesök, skriver dom ut en annan sorts kortisonsalva bara. I övrigt är det samma procedur som innan).
Jag har tittat själv. Ja jag har exem. Allergitabletter finns hemma *check*. Kortisonsalva finns hemma, flera sorter t.o.m. *check*. Jag gör inte av med hunden, det är inte honom jag reagerar på *vet*. Byter till annan sorts kortisonsalva själv om utslagen och klådan inte försvinner. Sen går jag på läkarbesök om inget av smörjandet och allergipillerknaprandet fungerar. Så det så.
Visst älskar man vården i sverige?
Sitter och slösurfar och hittade denna pärla. Kärleken är tuff. Live with it. "Fuck off and die. Du är för ful för mig, och din morsa går för en hundring..." Fantastisk text. Brukar sjunga den för M ibland. Check it out! ;-)
I fredags skulle grabbarna grus meka gocarts och provköra dom. Jag var överdrivet optimistisk och tyckte att det inte kan dröja alltför länge ju. Hmm, tänk Heidi, tänk! Jaja, hade åtminstonde Hasse och Enzo som sällskap. Tog en runda med Hasse i skogen bredvid för att se hur terrängen såg ut. Det var en massa nerfallna träd och grenar överallt, men det gick. Hämtade även Enzo och släppte grabbarna lösa.
Hasse såg chansen direkt han och retade igång Enzo. Grabbarna sprang fram i rasande fart och Hasse han hoppade graciöst som en gasell med fina små skutt mellan grenarna som låg överallt. Enzo brakade fram som en ångvält och det knakade och brakade om allt han for igenom. Lill-Nasse sprang slalom mellan träden, medan ångvälts-Enzo försökte hänga på. Det gick inte så bra. När Hasse blev trött och ville vila satte han sig bara ner. Enzo såg lagom förvirrad ut. "Ska du sluta NU??" Nä, det skulle han ju inte. När han vilat klart och Enzo riktat sitt intresse åt annat håll, kom det ett tjuvnyp från Hasse och jakten var igång igen. Haha, galenpannor är dom båda två!
När vi var på väg tillbaka så försvann bägge två. Var inte så orolig, Hasse håller oftast ett öga på mig och har han tappat bort mig skäller han till och jag ropar efter honom. Då vet han var jag är. Han är tydligen för lat för att använda luktsinnet. Plötsligt hör jag ett gigantiskt *PLASK!* och tänkte ett långt "neeeeeeeeeeeejj!!!" Ropade in hundarna och fick konstatera att jooooooo, Hasse hittade den enda lerpölen i hela skogen att bada i... Fnys... Min nybadade hund var inte så ren längre.
Vad har hänt annars då? Nja, jag fick en jättebra idé och tyckte att jag skulle vaxa överläppen. Jag har väldigt ljusa hårstrån som sällan syns där, men på sommaren glittrar dom fint. Ville prova hur det blir om man vaxar. Ja, jag gör inte om det igen. Tre dagar senare och jag har fortfarande rasande utslag och finnar runt hela käften. Det ser ut som jag varit ute och slirat med något dåligt ragg. M bara garvar åt mig. Morr, undrar om inte jag ska ta och vaxa nötterna på honom när han sover.
Ronja 
