Hildaskrypin

"Kaan jag inte få en köttbulle...? Snääälla?"

Inkallningen satt ganska fint idag. Det blev tvärnitar när jag ropade mitt i leksprången :-)



"Matte jag kommer!"



När det inte finns någon sten att hoppa upp på, så duger ett nerfallet, halvruttet träd bra också. Dock åkte svansen ner så fort han såg att jag plockade upp kameran. Haha, det är inte kul att behöva vänta på köttbullen ;-)

"Kan jag få min köttbulle nu...?"

Jupp, jag gillart inte alls, men är ändå glad att vi sluppit så länge som vi gjort.
Hasse däremot, är överlycklig och ser ut som en snögubbe efter varje promenad <3

Idag har han rullat runt och gosat med snön, lekt med den och smakat på den. Livet kan inte vara bättre, hälsar han. Sen att det kastas godisar som man ska leta rätt på, är ju helt klart en bonus som gör det hela ännu roligare ;-)

Tyvärr verkar jag ha ögonen på mig numera, efter att knäckehäxan till granne skällt ut mig för "misshandlen" av min stackars hund. Det känns inte kul när man ser två grannar stå och stirra på en när man leker med Hasse på gräsmattan. Dom bara står där. Och stirrar. Försöker man hälsa får man en fnysning. Har faktiskt inte blivit tilltalad av någon granne med hund, sedan tanten blev rabiat. Det gör ju hela hundägandet lite mindre kul. Försöker att inte bry mig så mycket, men visst känns det hemskt tråkigt. Och visst sticker det till lite i hjärtat och maggropen ibland.

Jaja. Jag försöker tänka positivt och funderar att på detta sättet kanske man slipper grannar som prompt ska släppa fram sina hundar för att hälsa jämt.

Då gick vi från gårdagens vintertendenser, till dagens klockrena vårväder. Kvittrande fåglar, solsken och leriga skogsvägar :-)

Eftersom jag känner av både ryggen och höfterna idag, så fick Hasse springa av sig sin turboenergi på tomten i en halvtimme ungefär. Jag klappade och kliade lite emellanåt, när han kom på att han inte sagt hej till matte på fleeera minuter! Slängde lite mat på gräsmattan som han fick nosa rätt på. När han tydligt visade att han rusat av sig dagens megaenergi och vände sig mot mig med frågande blick, hämtade jag kopplet och gav mig ut på en skogspromenad med honom.

Det var en fantastiskt behaglig promenad. Jag vaggade långsamt fram, medan Hasse nosade, slickade och kände på dom flesta fläckar han upptäckte. Han var kolugn och mestadels gick han med slakt koppel. Ville han nosa lite längre på något så stannade vi en stund, och sen skuttade han nöjd vidare bredvid mig. Av och till gick han lugnt och fint bredvid mig i utbyte mot en köttbullebit, eller två.

När vi sen kom hem såg han ju ut som en lortgris. Han hade halva skogen med sig hem och så hade han passat på att byta färg till lerbrun. Det blev en liten sväng i duschen alltså ;-)

Trots lite krämpor från min sida, så har detta varit en ytterst behaglig vovvedag.
Jag är supernöjd.

Hasse övar lite på balansen :-)

Lite sol fick vi också!

Bild över golfbanan, där man får griniga blickar av golfarna på somrarna. Vissa verkar inte gilla att motionsspåret går precis vid banan, hehe.


Jag tror att Hasse var en Stenbock i sitt förra liv.

 

Just nu har jag en dålig period vad gäller hundpromenaderna. Visserligen inga utfall idag, men man blir ju smått frustrerad på vissa människor man möter. Jaja, jag ska inte tjata mer om dessa negativa saker. Inte just nu i alla fall, haha.

Utöver folk man vill puckla på, har promenaderna varit ljuvliga. Det har varit fint väder med sol och en till stor del trevlig Hasse också! I söndags åkte långlinan på och vi hade en riktigt mysig långpromenad. Hasse var så till sig att han lydde minsta vink. ALLT var kul!
"Tjohoo! Inkallning!" *springa allt man orkar till matte*
"Tjohoo! Jag får hoppa upp på en sten!"
"Tjohoo! Jag får balansera på ett nerfallet träd! Fast NÄE... Nu måste jag ju stå still för o posera... Köttbulle? OK!"
"Tjohoo! Matte sa Nej! Nu får jag hitta på nåt annat!" *Hasse löjligt glad*

Idag blev det långlina igen och det var sköönt! Både jag och Hasse njöt. Hasse speciellt, då vi blev ikappsprungna av grannen och hans lilla Schnauzertik. Då kunde man ju passa på att tjuvleka lite! Sen trasslade långlinan in sig i en buske och Hasse kunde bara snopet se denna vackra dam försvinna bort mot horisonten... :-( Matte hjälpte naturligtvis loss honom, men efter en gedigen skrattsalva.

Har faktiskt tagit bilder också, men dom hinner jag inte slänga upp nu. Ska försöka hinna imorgon istället!

Ha det gott och tack för tröstande ord :-)

Nä, vad ska man göra liksom...?

Det är så många som hyllar skvallerträning för hundar som gör utfall.
"Jag klickertränade minsann vid en park i några timmar. Satt bara och klickade och belönade för varje hund som passerade. Busenkelt! Min hund fattade efter detta och vi har aaldrig haft några problem mer!"

Vad gör man när man matat sin hund med köttbullar, vid varje hundmöte, sen i september och det inte ger något resultat? Alls?

När man sedan dessutom blir anklagad och får en utskällning för att ha misshandlat sin hund, för att man knuffar den med foten för att avbryta utfallet.

Får man försöka uppfostra sin hund utan att bli anklagad? Alltid gör man fel enligt någon.
Ska jag bara låta honom fortsätta med sitt rabiata utfall och riskera att någon blir biten? Kanske göra som granntanten sa idag: "Låt honom komma fram och hälsa istället!" Ja för det blir ju så bra, när han vill mörda alla 150 småhundar hon har i sitt koppel.

Vi har gjort många framsteg tillsammans, Hasse och jag. Men vad gäller hundmöten står det still.

Jag känner mig trött, dålig, okompetent och ledsen idag.
Ska kramas lite med Hasse tror jag.

Då är man inne i månad fem. Eller v. 21+2

Alltså, vi kommer ju inte på något... Tjejnamn är skitsvårt!

Vill gärna ha ett namn som funkar på svenska, engelska och finska... Ännu svårare.
Tydligen har det blivit poppis med lite äldre namn nu, men jag har så otroligt svårt för det.

Vi har visserligen tid på oss att fundera, men det känns som att vi kört fast rejält, haha.

I övrigt kickar hon på som vanligt. Mest när jag håller mig lugn faktiskt. När jag stressar på i jobbet håller hon sig stilla. Det är iof rätt skönt, så kan man fokusera på det man gör.

HasseNasse verkar inte ha märkt att det slår ett extra hjärta i min kropp. Vissa hundar märker ju sånt, men inte min Hasse. Han klampar glatt över magen när det ska mysas i soffan. Han kan inte förståå varför han inte får ligga på magen längre :-(
Det är inte lätt att vara Hasse nu inte. Stackarn, får ta och mysa lite extra med honom känner jag *springer iväg o kramar vovve*