Obehaglig människa
I måndags råkade jag ut för en mycket otäck människa...
Det var väl strax efter klo 20, som en man tog kontakt med mig och ville prata. Jag var på väg till firmabilen, efter att ha varit hos en pensionär. Han var väldigt närgången och ställde massor med frågor. Vad heter du? Var bor du? Vart ska du? Jag tyckte han kändes obehaglig från start, så jag svarade undvikande och sa att jag jobbar och inte har tid att småprata. Det sket han i. Han följde med ända till bilen, och stog fortfarande jättenära.
Vågade inte ta fram bilnyckeln, för det bara rusade tankar i huvudet på mig. Tänker han råna mig? Varför står han så nära mig och bilen? Låste inte upp bilen så länge han betedde sig på det här sättet.
Han ville åka med sa han då. Så klart svarade jag nej, och började snegla mot den lokala puben, och funderade på att lugnt gå dit och be om hjälp.
Sa en sista gång att jag måste jobba och att jag tänker åka nu.
"Jag kan inte släppa iväg dig", säger han då
Hej, kalla kårar längs ryggen liksom... Han ville ha mitt telefonnummer och tänkte INTE släppa iväg mig innan jag gett honom det.
Då brast det bara och jag röt åt honom att jag faktiskt är gift, gravid och dessutom jobbar jag. Jag hade inte tid för hans egendomliga lek. DÅ backade han äntligen och började buga och be om ursäkt. "Hälsa familjen så hemskt mycket från mig", sa han
Eftersom han nu backat en del, så låste jag upp bilen, hoppade in illa kvickt, låste dörren och körde iväg. När jag backade ut från parkeringen stog han kvar och stirrade och vinkade.
Jag ska banne mig börja ha hårspray i fickan... Detta var riktigt obehagligt...
Det var väl strax efter klo 20, som en man tog kontakt med mig och ville prata. Jag var på väg till firmabilen, efter att ha varit hos en pensionär. Han var väldigt närgången och ställde massor med frågor. Vad heter du? Var bor du? Vart ska du? Jag tyckte han kändes obehaglig från start, så jag svarade undvikande och sa att jag jobbar och inte har tid att småprata. Det sket han i. Han följde med ända till bilen, och stog fortfarande jättenära.
Vågade inte ta fram bilnyckeln, för det bara rusade tankar i huvudet på mig. Tänker han råna mig? Varför står han så nära mig och bilen? Låste inte upp bilen så länge han betedde sig på det här sättet.
Han ville åka med sa han då. Så klart svarade jag nej, och började snegla mot den lokala puben, och funderade på att lugnt gå dit och be om hjälp.
Sa en sista gång att jag måste jobba och att jag tänker åka nu.
"Jag kan inte släppa iväg dig", säger han då
Hej, kalla kårar längs ryggen liksom... Han ville ha mitt telefonnummer och tänkte INTE släppa iväg mig innan jag gett honom det. Då brast det bara och jag röt åt honom att jag faktiskt är gift, gravid och dessutom jobbar jag. Jag hade inte tid för hans egendomliga lek. DÅ backade han äntligen och började buga och be om ursäkt. "Hälsa familjen så hemskt mycket från mig", sa han
Eftersom han nu backat en del, så låste jag upp bilen, hoppade in illa kvickt, låste dörren och körde iväg. När jag backade ut från parkeringen stog han kvar och stirrade och vinkade.
Jag ska banne mig börja ha hårspray i fickan... Detta var riktigt obehagligt...
