Hildaskrypin

...med tjejerna och det var kul som vanligt :-)
Dansade naturligtvis tills fötterna värkte. Det kändes som att dom skulle ramla av till slut :-O

Jag var den som gick och lade sig först i gänget, haha. Redan så "tidigt" som klockan 2 på natten blev det.
Något som var extra kul var ju att en av tjejerna är den första som lyckats fixa lockigt hår på mig. Dessutom lockar som höll hela resan. Hade ett stort, lockigt hårsvall även nästa dag. Wow! DET var kul!

Dålig mobilbild:

 

Så, nu är det måndag igen och det är dags att börja med alla sysslorna igen.

Ha det!

Underbara sol! Välkommen tillbaka! ;-)

Var precis ute en sväng med HasseNasse och det var kul! Han tog väldigt fin kontakt och jagade sina små godiskulor som en galning. "Kasta igen! Kom igen! Kastakastakastakasta, men hallåååå!? Vad väntar du på? Kasta'rååå!" sa han gång på gång. Så jag kastade. Om och om igen :-)

Vi tog en sväng förbi verkstaden i tisdags och där gjorde han plötsligt något som jag försökt lära honom i evigheter känns det som. Stå på bakbenen och "dansa". Jag belönade honom för allt möjlitg han hittade på och så skulle han hoppa mot mig, varpå jag tog ett steg bakåt. I vanliga fall sätter han sig ner igen då, men nu stog han kvar! Vevandes med tassarna. Jag tappade hakan i någon sekund innan jag fann mig och belönade massor. Nu gör han det när jag gör handtecken med en godis i handen. Målet är naturligtvis att jag ska slippa behöva göra något handtecken alls och bara säga "dansa", så det har jag lagt till när vi övar. Känner jag Nasse rätt så kommer det ta lång tid innan han förknippar ordet med det han gör, men det gör inget. Han har ju kommit halvvägs nu! Kul!

Mötte inga hundar idag, så jag har inga rapporter att ge på den fronten ;-) Skit samma, vi hade en rolig promenad!

Imorgon är det kryssningstime med tjejerna! Det ska bli kul!

Ääntligen! Jag har knäckt den hemliga koden! :-D

Efter att ha provat massvis med olika metoder så slängde jag allt på hyllan och körde bara kontaktövningar hela tiden. Jämt och överallt har jag gjort detta i en månad.

Jag pratar om hundmöten.

Nasse har fixerat sig och spänt sig totalt vid hundmöten. Han har struntat i mig totalt. NU har det börjat lossna *springer runt i lyckorus* Jag lyckas bryta hans fokus och han tar kontakt med mig! Visst är han fortfarande lite spänd, men han avbryter sitt fokus på andra hundar! Hurra! Nu får jag bara ta träningen extremt långsamt så ska vi nog grejja det här med nära hundmötem också.

Har även listat ut att godisbelöningen blir mycket mer spännande om han får jaga den. Så jag slänger iväg en godiskula i taget när han gör rätt. Oj vad kul det är, hälsar Hasse!

Nu ska jag äta och glo lite på tv innan jobbet och bara njuta på mitt fluffiga lyckomoln :-)

Jag gillar verkligen att ligga på mage med armarna över huvudet, runt kudden. Det är dock inte så bra om jag somnar så, för det leder alltid till att bägga armarna domnar bort. Helt. Lite läskig men samtidigt häftig känsla. Dom finns verkligen inte. Känner dom inte alls. Så försöker jag vända mig och det resulterar naturligtvis i att jag okontrollerat slänger runt med armarna och smockar till M. Trevligt sätt att väcka maken på ;-)

Idag är jag lat, så jag har inte fått så mycket gjort. M kom förbi över lunchen, så jag värmde lite mat och gjorde kaffe åt honom. Sen var det kramkalas tills han var tvungen att återvända till koncentrationslägret.

Nu ska jag väl ta tag i åtminstonde tvätthögen och diskberget. Så får det bli en lugn hundpromenad innan jobbet.

Pronto!

Jag har två kunder på jobbet som har katt. Den ena missen är lite skygg, så det är lite av ett lotteri ifall han kommer fram eller inte. När han väl gör det är han jättekelig och go.

Den mest keliga katten finns dock hos den andra kunden. En liten (liten o liten... Hon är rätt rund om magen) huskattsfröken. Hon möter upp mig vid dörren när jag kommer och sen ska hon hålla koll på allt jag gör. Jättecharmigt <3

Här är sötnosen

Saknar att ha katt, men ändå inte. Saknar det där kurrmonstret som gärna lägger sig i knät, eller för all del på rumpan när man ligger på mage och tittar på tv. Jag saknar den där mjuka lilla pälsbollen (eller lena nakenfisen för all del) som kurar ihop sig vid halsen. Kurrandet, pipandet och jamandet.

Men jag saknar inte att bli så uppbunden. Jag är inte hemma så mycket, eller inomhus i alla fall. Det blev liksom väldigt mycket ensamtid för katterna. Det där konstanta dåliga samvetet saknar jag inte ett dugg. Jag saknar inte lukten av sand, kattpiss och skit. Jag saknar inte allergiattackerna jag fick ibland. Det konstanta nysandet.

Alla säger jämt att en hund binder upp en mer än en katt. För mig stämmer det inte alls. Vi åker omkring mycket, hälsar på vänner eller bara tar en tur med bilen. Det blir omständigt att packa med tre katter som sen konstant jamar i bilen. Hunden tar jag bara på kopplet så är han redo att följa med. Pysslar jag ute på tomten hemma, så är det lite svårt att ta med katterna iom att dom inte var utekatter. Vovve släpper jag bara ut så får han nosa runt bäst han vill.

Så, hur mycket jag än saknar katterna ibland, så måste jag säga att hund är det som gäller för mig just nu.

Min busiga luddrumpa <3

Igår var vi ute en sväng med bilen. Det var is och vatten överallt och bilen puttrade på i vanlig takt (sakta alltså). När vi skulle köra under en bro var där en enorm vattenpöl. En bred jävla vattenpöl dessutom. Alldeles för sent ser jag att det bubblar satan vid en punkt i vattnet = en brunn som bubblar ut sitt missnöje över vattenmängden alltså. Det var djupt!  

M körde igenom och det sa bara *PLASK!!* medan det flög vatten åt alla håll och kanter. Bilen stannade, tack och lov, efter vattenpölen som agerade loch ness wannabee. Den skulle nog kunna svälja en miniversion av loch ness monstret i alla fall.

Där stog vi med rykande het ånga fräsande ur motorrummet. Försökte starta bilen igen, men det gick ju inte. M kollade läget och behövde en ficklampa. Det fanns inte, så jag fick stå med mobilen mot vad det nu var han skulle kika på. Det behövdes skruvas och fixas lite. Det fanns inga verktyg. Dom få som fanns var fel.

Folk tog flera varv runt oss, för att hinna glo lite extra. Vad som är så intressant med en bil som står stilla med varningsblinkersen på och motorhuven öppen, vet jag inte. Det hade slutat ryka så det kan inte ha varit en sådan stor sensation som dom fick det till att verka.

Som på beställning kommer det plötsligt en kille i full rulle i sin bil. Han vände och jag sa lite bittert att "här kommer nästa jag-måste-glo-på-bilen-med-öppen-motorhuv-och-gotta-mig-lite-åt-deras-olycka-svensson".... Men NEJ! Det var en snäll, men märklig själ!

"Help?" säger han när han vevat ner rutan på sin bil.

M undrade om han hade några verktyg att låna ut.

"Eh!" Säger han med ett mystiskt flin och håller upp precis ett sånt verktyg som vi behövde.

"Tack! Tack! Åååh tack!" säger vi och bockar och bugar.

Killen körde fram och vi tog för givet att han skulle ställa sig lite åt sidan. Märk då vår förvåning när killen stampar plattan i mattan och försvinner i en jädra fart. Han kom alltså, som sänd från ovan, med exakt rätt verktyg i handen. Han gav den till två främlingar och sticker sen, utan ett ord, och utan att vänta på att få sina verktyg tillbaka. Funderade en sekund på om han var jagad av polisen eller nåt. Fast då brukar man liksom inte stanna och hjälpa folk på vägen så där. Mystiskt var det i alla fall.

Märklig prick det där... Men tack för hjälpen. Fast du ser ju inte det här.
Bilen startade efter ett tag och vi åkte hem.

Det var vårt söndagsäventyr det ;-)

Var är du?
Finns du där?
Långt där inne, i djupet.
I det svarta,
tillsynes tomma skalet.
Det ekar när jag ropar.
Hallå?

Ser du att jag vinkar?
Sträcker mig över kanten,
står på tå.
Hallå?

Du ler.
Känner du det?
Någonstans där inne.
Tänds det ett ljus?
Försöker se.
Kisar.

Du skrattar.
Hör du?
Spritter det i kroppen?
Nej?

Fryser du?
Känner du?
Hör du?
Ser du?

Var är du?
Jag letar,
ser inte,
hittar inte.
Var fan är du?

Märker du tårarna?
Din kind är våt.
Skriker du?
Munnen är öppen,
du grimaserar.
Gör det ont?

Vem är du?
Vad är du?
Var är du?

Tänd lyset.
Jag ser inte.

Var fan är du?

Äsch. Jag visste ju att det inte var över ännu. Vintern håller oss kvar i sina kalla, isiga klor några månader till.

Dom där underbara dagarna med töväder och sol har dock mest förstärkt min längtan efter våren! Jag saknar fågelkvittret, solen som värmer upp en lite, trots isiga, fuktiga vindar. Den blöta asfalten och gruset som knastrar under skorna vid varje steg. Glimtarna av mossa, gräs och trädrötter i skogen, när snön sakta smälter undan i skuggan från träden. Doften! Doften av vår och löftet om värmen som är på väg. Ljuset. Ljuset som lyser upp tillvaron lite, i en grå vardag. Hunden som skitar ner sig när han rullar runt i mossan och blåbärsriset. Wonderful! Jag saknar det.

Men, det snöar. Massor. Bussen till jobbet är förmodligen sen, men jag orkar inte vara förutseende ännu en gång och ta fem bussar innan den jag egentligen tar. Jag tänker banne mig ställa mig på busshållplatsen halv fyra och vänta in skjutsen till jobbet. Blir jag sen, så blir jag. Man ska inte behöva sitta och häcka på jobbet två timmar innan arbetstid för att man inte riktigt vågar lita på SL.

så, nu blir det en promenad i vinterrusket med vovve. Sen tänker jag häcka framför tv:n med en tallrik mat framför näsan, och en hund som värmer mina frusna fötter.

Så det så!

Det blev lugnt. Vi hade ingen hundvakt så inget partande. Det blev rätt skönt ändå. Vi åt god mat och kikade på film. Under dom smällar som påbörjade redan vid 21 på kvällen, märkte vi att det knappt hördes i vår källare. Så vi vågade oss iväg vid tolvslaget och lämnade vovve hemma.

Vi tog en åktur med bilen helt enkelt!

Det vräkte ner snö...





Sen var det dags..

Diverse från bilturen










...och vovve? han sträckte nyvaket på sig när vi kom hem och viftade på svansen i 180.

Just nu har han bosatt sig i Husses byxor och blänger på honom. Antar att han försöker få honom att ta på sig byxorna så vi kan gå på kvällsturen ;-)

Då får vi göra det då!