Hildaskrypin

Jag har två kunder på jobbet som har katt. Den ena missen är lite skygg, så det är lite av ett lotteri ifall han kommer fram eller inte. När han väl gör det är han jättekelig och go.

Den mest keliga katten finns dock hos den andra kunden. En liten (liten o liten... Hon är rätt rund om magen) huskattsfröken. Hon möter upp mig vid dörren när jag kommer och sen ska hon hålla koll på allt jag gör. Jättecharmigt <3

Här är sötnosen

Saknar att ha katt, men ändå inte. Saknar det där kurrmonstret som gärna lägger sig i knät, eller för all del på rumpan när man ligger på mage och tittar på tv. Jag saknar den där mjuka lilla pälsbollen (eller lena nakenfisen för all del) som kurar ihop sig vid halsen. Kurrandet, pipandet och jamandet.

Men jag saknar inte att bli så uppbunden. Jag är inte hemma så mycket, eller inomhus i alla fall. Det blev liksom väldigt mycket ensamtid för katterna. Det där konstanta dåliga samvetet saknar jag inte ett dugg. Jag saknar inte lukten av sand, kattpiss och skit. Jag saknar inte allergiattackerna jag fick ibland. Det konstanta nysandet.

Alla säger jämt att en hund binder upp en mer än en katt. För mig stämmer det inte alls. Vi åker omkring mycket, hälsar på vänner eller bara tar en tur med bilen. Det blir omständigt att packa med tre katter som sen konstant jamar i bilen. Hunden tar jag bara på kopplet så är han redo att följa med. Pysslar jag ute på tomten hemma, så är det lite svårt att ta med katterna iom att dom inte var utekatter. Vovve släpper jag bara ut så får han nosa runt bäst han vill.

Så, hur mycket jag än saknar katterna ibland, så måste jag säga att hund är det som gäller för mig just nu.

Min busiga luddrumpa <3