Hildaskrypin

Det sammanfattar nog helgen rätt bra tror jag.

Första delen av fredagen hängde jag och Hasse på verkstaden. I vanlig ordning alltså. Sen kom jag på att det vore trevligt att hälsa på Hasses gammelmatte, så efter lunch gav vi oss ut i kommunaltrafiken. Förväntade mig kaos, då första snön behagade vräka ner just på fredagen, men resan gick felfritt. T.o.m. pendeltågen gick som dom skulle :-O Bussarna däremot verkade inte klara den lilla snömängd som kom ner så där var det i vanlig ordning kaos. Lustigt det där. När snön sen legat ett tag så kommer bussarna gå lika bra som innan snön kom. Hmm.

När vi tagit oss så långt som T-Centralen var det massor med folk. Både jag och Hasse var nära att bli nertrampade flertalet gånger, så jag klev åt sidan en stund och lät folket passera. Kom då på att det här är ju en fantastisk miljö att träna kontaktträning med Hasse och diverse tricksande. Grymt mycket störning. Det började dåligt naturligtvis eftersom jag aldrig gjort detta med honom mitt på centralen, men efter en stund varvade han ner och tog kontakt. Sen körde vi både sitt och ligg några gånger och han fokuserade bra på mig. Såg till att avbryta innan han tyckte det blev tråkigt bara, så motivationen var på topp!

Besöket blev mycket trevligt med fika, hundpromenad och skvaller. Det som däremot var mindre trevligt var mitt klumpiga jag. Telefonen, som jag nu haft i två månader, ramlade ur fickan. Jag frös till is när jag hörde det där krasande ljudet. Kikade ner och jomenvisst! Mobiljäveln var trasig! Skärmen sprack. Rejält. Ringde comviq på en gång för att höra var jag kan lämna in den och få den fixad, samt vad det kunde tänkas kosta. Har man tappat mobilen så är det ju ingen idé att försöka få den fixad gratis liksom. Det är mitt fel helt enkelt. Nä då kan dom inte fixa mobilen åt mig?? Vafalls? Tyckte det var mycket dåligt bemötande och inte fick jag mycket till hjälp inte. Nu har jag alltså luskat reda på ett ställe som vill hjälpa mig och det är comviqs konkurrenter. Bra där comviq. Fint att ni vill hålla kvar era kunder *tummen upp!*

Så här ser min telefon ut numera :-(
Elina: Släng dig i väggen med din minispricka på mobilen ;-)

Lördagen bjöd på fest och det var sjukt roligt. Det var på ett klockrent lokal-alkishak/pizzeria, så det där "sjukt roliga" hade nog mer med promillehalten i blodet att göra, misstänker jag.

Söndagen sov vi i princip bort. Det var riktigt skönt! :-)

Något måste man väl ändå skriva om man nu har en blogg ;-)

I torsdags kände jag mig lite vissen, men tyckte att det inte kunde vara någon fara. Jag var ju precis förkyld. Några tjejer på jobbet ville gå ut och ta "en eller två öl". Jo tjena... Följde med då det inte hänt så jättemycket senaste tiden tycker jag. Jag beställde min öl och hör då hur en av tjejerna beställer fyra shots. Kastade en varnande blick åt hennes håll, men den tokfian bara hånlog tillbaka. Det är ju det, när någon bjuder på sprit... Det är inte direkt billigt så jag känner mig nästan tvungen att dricka upp det. Inte för att jag klagade på själva spriten, den var jättegod.

Efter en timme kommer nästa tjej med en till runda shots. Åh nej, det här spårar ur, kände jag. Fast nu låter jag väldigt gnällig, för vi hade faktiskt väldigt kul. Mycket skratt och tjejfniss blev det. Vi åkte faktiskt vidare till nästa lokalhak då det första stället stängde. Men där vid halv ett-ett snåret kände jag att nu får det vara nog med alkohol. Jag beställde bara in vatten efter det. Så jag var rätt städad ändå ;-)

På morgonen fick jag då erfara ännu ett ålderstecken. Jag var bakfull. För första gången i mitt liv var jag illamående och kallsvettades vid dessa attacker. Haha, gammal nucka är man alltså. Klev upp vid sju ändå och åkte till verkstaden för att städa. Stackars M fick ju trots allt hämta oss tjejer vid två tiden, så det var väl bara rätt åt mig att kliva upp tidigt jag också.

Hasse var morgonpigg som vanligt och väntade tålmodigt vid verkstadsporten på sin älskade vän Enzo.


På eftermiddagen tyckte Hasse att livet var allmänt hårt och tog en powenap. Om inte det där liggunderlaget varit en sådan allergibomb hade jag lagt mig där jag också.

Helgen skulle varit min arbetshelg, men då förkylningen blommade ut ordentligt i fredags fick jag snällt ta och stanna hemma både lördag och söndag.

Idag är förkylningen bättre, men inte bra. Ska till jobbet ändå.

Jag blir riktigt less när jag läser rubrikerna på tidningar eller ser program om viktminskning på tv. Det är oftast samma visa. "Så går du ner 5 kg på två veckor!" "Snabb viktminskning!" Det fånigaste av allt var ju en tjej som var med i ett program, som hela livet velat bli smal och som skulle testa olika dieter, och prövade äppeldieten. Hon skulle bara käka äpplen... Man blir inte smal av dieter. Inte så det håller i sig i alla fall. Dieter är en snabb lösning, men det hjälper en inte att hålla vikten.

Om du bara käkar äpplen i en vecka, så kommer du inte få i dig den näring kroppen behöver. Du kommer vara trött, hängig och grinig. Du kommer gå runt och tänka på mat hela tiden, eftersom du inte får i dig det du behöver. Du kanske lyckas gå ner 1-2 kg på den där veckan visst. Tänkt på vad som händer när du slutar med dieten? Du är skithungrig och väker förmodligen i dig mat. Vikten åker upp igen och har du otur så resulterar frossandet i att du går upp mer i vikt än vad du blev av med.

Jag har själv hållt på med det där. Kört dieter och gått ner i vikt, börjat äta ordentlig mat igen och rusat upp i vikt. Det enda som gäller är att lägga om kosten och motionera! Det är svårt att lägga om kosten, speciellt om man som jag älskar mat. Speciellt onyttig mat. Man måste hålla i sin nya livsstil resten av livet. Inte bara tills man gått ner dom kilona man ville. Återgår man till dom gamla vanorna går man absolut upp i vikt igen. Det bara är så!

Det betyder inte heller att man aldrig kan unna sig något. Jag räknar inte kalorier och jag har absolut ingen koll på vad jag väger. Jag äter hamburgare ibland och älskar godis. Godis blir det rätt många gånger i veckan ja. Jag märker på kläderna om jag gått upp i vikt, dom sitter åt mer. Ja då vet jag att jag unnat mig lite väl mycket och skärper till ätandet. På det här sättet håller jag ändå en jämn nivå. Jag tillåter inte mig själv att gå upp 5-10 kg och deppar ihop för det. Ta tag i det i god tid!

Och glöm inte motionen. Det behöver inte vara något avancerat. Man behöver inte ett gymkort för en massa pengar. Kliv ut genom dörren och promenera. Det räcker!

Äntligen fick jag gosa och leka med valpar igen! Dom är fantastiskt söta och finns på Nikes kennel. Hela sju stycken fanns det att roa sig med *kär* Som vanligt blir man extra kär i en viss valp och nu vill jag bara ta hem lillen... Men det får jag ju inte för maken *mutter*

Pappa Pino. Kortklippt som Hasse!


Mamma Rosa. Inte lika korthårig ;-)

Småttingar!

...och min favorit: Knubbisen (jag har en förkärlek för knubbiga karlar. Två av tre katter var ju också feta ;-D)

Klia Knubbis-haka

Knubbis gillar att tugga på fingrar också!

Matdags! Här ser ni också varför jag valde att kalla honom knubbis, haha. Knubbisen längst till höger :-*