Hildaskrypin

Öh... Jag vet inte?

Funderar (och har funderat) mycket på vad jag vill göra i livet. Jobbmässigt alltså. Dom jobb jag haft hittils, har jag haft för att man måste ha en inkomst och det är vad jag fått tag på. Just jobbet inom hemtjänsten vill jag inte fortsätta med. Det är för slitsamt för kroppen och själen. Jag har redan lagt 6 år av mitt liv på det här jobbet. Det är rätt länge, för ett jobb man bara skulle ha tillfälligt ;-)

Å andra sidan, känns det rätt meninslöst att bara greppa tag i första bästa jobb att byta till. Kanske hamnar jag i en matbutik igen? Eller blir sekreterare? Eller annat valfritt yrke, utan några större krav på utbildning. Men det är fortfarande jobb jag i så fall tar, för att jag måste ha ett jobb. Då kan jag lika gärna stanna där jag är.

Men vad vill jag göra då?
Jag vet inte.

Vad är jag bra på?
Jag vet inte.

Jag vet att jag är halvbra på en del saker, men det är ju knappast något man skyltar med i ett CV. Än mindre på en arbetsintervju. Jag prövar mig igenom saker, men tycker inte att jag är riktigt duktig på något egentligen. Inget som är en naturlig fallenhet (mer än en massa funderingar och filosofier kring livet och vad i hela helvete man ska hitta på i fortsättningen) ;-)

Blogga, kan jag knappast göra en karriär av. Så intressanta saker har jag inte att berätta ;-)

Djur gillar jag ju, men är jag riktigt bra på det? Njae. Jag hankar mig fram med Hasse och prövar på olika saker med honom, men bra? Han hade nog kommit bra mycket längre i sin utveckling med rätt person. Jag och Hasse, vi klarar oss liksom. Men inte mer än så (träningsmässigt alltså). Att man är allergiker ställer ju till det en del också.

Foto, ja det är kul. Naturbegåvning? Näe. Får till en del bra/ok bilder ibland. Kör väl mest på att ta många bilder så borde åtminstonde en eller två bli bra. Förstår jag logiken bakom hur en kamera fungerar och hur jag utnyttjar ljuset? Nej. Jag tutar och kör bara. Ibland blir det bra, ibland blir det skit. Har försökt läsa på lite, men fattar inte riktigt.

Vad gillar jag mer? Ja, en hel del kreativa saker, men jag har varken fantasi eller begåvningen till att faktiskt utveckla det intresset. Gillar att både måla och rita, men sitter jag med ett tomt blad så är huvudet lika tomt. Måste måla/rita av redan befintliga verk för att kunna skapa något överhuvudtaget. Det lessnar man på efter ett tag.

Så vad vill jag?
Jag har inte den blekaste aning.

Nu testar jag på hur jag blir som mamma. Det borde väl vara en naturbegåvning? Eller så kanske jag förstör henne helt ;-) Vad vet jag.

Tänkte bara att det kunde vara praktiskt att hitta ett jobb man verkligen trivs med, för det verkar som att man kommer få jobba ett bra tag före pensionsdags. Vad det skulle vara är ju dock ett mysterium.

Har sedan jag vaknade i morse, mått lite halvkasst. Huvudet känns helt isolerat. Som om någon fyllt det med bomull. Allt känns avlägset och jag känner mig sen/trög i huvudet. Det brummar konstant i öronen.
Hade en timme där jag fick sitta med papper instoppat i näsan, för det blödde av och till.

Nu blöder det inte längre i alla fall, men huvudet är lika trögt ännu. Svettas gör jag också, så jag funderade på om jag kanske har feber, men jag vet inte. Hittar inte termometern :-(

Ska jobba ikväll, då det är för sent att sjukskriva sig nu. Dessutom känner jag mig, märkligt nog, inte sjuk. Bara... konstig. Imorgon är jag ledig i alla fall, så då blir det vila till max.

Nu har så äntligen skräptv:n börjat igen! Jag pratar så klart om BIG BROTHER :-p
Det är inte en enda person i min omgivning som gillar, eller ens smygkikar på detta program. Jag däremot, är helsåld. Gänget i år verkar lovande, och jag ser fram emot kvällens avsnitt med spänning! Har redan hittat en person att störa mig på... Underbart! Det jag gillar i år, är att såpass många ändå är över 30 år. Inte bara 18-20 åringar alltså. Kul med lite folk som faktiskt har lite livserfarenhet också. (Det har ju absolut inget att göra med att man själv närmar sig 30-strecket, hehe).

Ni får mobba mig hur mycket ni vill. I still love it :-D

Nu kommer det bilder så det sjunger om det!

Igår var jag ledig och då passade jag och Hasse på att leka lite i källaren. Öppnar man alla dörrarna, så har man en låång gång, som sträcker sig genom hela huset. Perfekt att kasta boll på!

Den är uppskattad som pipleksak, boll och tuggleksak, säger Hasse.

En del av källaren

När bollen sen fick punktering och det började åka ner nomull i magen på Hasse, var det tyvärr dags att plocka undan den :-(

För att Hasse inte skulle bli alltför ledsen, bytte jag ut bollen mot ett smarrigt grisöra. DET var populärt! Bollen var bortglömd på en sekund ;-)


Nu måste vi dock köpa en ny boll, för den fina, Blå har vandrat vidare till BollHimlen.

R.I.P. Bollen :-(

Miló visar upp sin fina sparkdärkt. Praktiskt det där! Man slipper enorma snöbollar i bälsen.
Snönos <3


Hasse väntar spänt på godiset. *mums!*


Birka vill också ha godis!

   
Mys-Ella kikar under lugg. Vill ta henne hem efter varje besök <3

Godisstenen

Fast när alla tre tjejerna är med och tävlar om godiset, är det bäst att hålla sig undan, verkar vara Hasses filosofi :-)

Busbilder

 

Hasse sov mycket gott när vi kom hem på kvällen sen :-)

Vi har varit på utflykt hos lagotto-tjejerna i helgen :-D
Det finns bilder att lägga upp alltså. Dock är jag lite seg... Ska bara ladda batteriet på kameran och föra över bilderna så kommer dom.

Tålamod! ;-)

Jag har blivit så fantastiskt trött. Jag har "bra" järnvärden enligt testerna, omän något låga för att vara jag. Så jag har börjar knapra järntabletter nu. Det där är rätt lustigt egentligen. Jag har vanligtvis skyhöga järnvärden. Alltså håller jag mig fortfarande över den normala nivån, trots att det sjunkit en del. Men för att vara jag är det ju alldeles för lågt, det är klart jag är trött!

Sov i mer än tolv timmar i natt. Klev upp, gick ut med Hasse, åt lite, diskade och städade i någon timme. Nu är jag redo för sängen. Igen ;-) Heelt slut!

Bjuder på några Hassebilder:

I övrigt är detta mitt favoritfika för tillfället.

Mammas julstjärnor, apelsiner och ballerinakex. MUMS! Fast det mesta i gottisväg slinker förstås ner...

Tyvärr är julstjärnorna uppätna och mamma lär ju inte göra fler förrän nästa jul  :-(  Jag får klara mig antar jag!

 

Ja, det har blivit så med alla hundar som rusat fram den sista tiden. Jag är trött på hundägare helt enkelt, trots att jag är en själv ;-)

Det går ju inte att träna hundmöten här, eftersom folk inte respekterar avstånd. Alls.
Hasse får bekräftat varje gång att jag inte har kontroll, alltså vill han ta över själv. Så jag har lessnat. Så fort jag ser någon med hund, så vänder jag på klacken. Går vi på motionsspåret och möter någon, så älgar jag rakt ut i skogen, med Hasse släpande efter. Möter vi någon på en gångväg, så vänder jag och går åt motsatt håll. Ja, jag passar ju på att träna kontakt då, men jag har ingen lust att möta några hundägare inte.

Säger dom något om hur snäll deras hund är, så svarar jag sällan. Jag bara går. Hehe, jag bättrar helt enkelt på vår image i området. Jag vill inte prata hund med random personer i skogen. Jag vill umgås med min hund. Det är vår gemensamma tid på dagen liksom. Sen får folk tycka att jag är skum. Det bjuder jag på!

Skvallerträningen har jag lagt åt sidan helt. Varför fortsätta när man bara blir frustrerad. När man tränat ett halvår, äntligen börjar göra framsteg, för att sen bara hamna på ruta ett igen för att man råkar ut för en idiot med lös hund. Ett halvårs tränande är bara borta. Puts väck.

Men det känns skönt! För första gången på länge, kan jag slappna av. Jag behöver inte ta fighten. Jag kan bara fokusera på tiden med Hasse <3