Osocial jävel är jag
Ja, det har blivit så med alla hundar som rusat fram den sista tiden. Jag är trött på hundägare helt enkelt, trots att jag är en själv ;-)
Det går ju inte att träna hundmöten här, eftersom folk inte respekterar avstånd. Alls.
Hasse får bekräftat varje gång att jag inte har kontroll, alltså vill han ta över själv. Så jag har lessnat. Så fort jag ser någon med hund, så vänder jag på klacken. Går vi på motionsspåret och möter någon, så älgar jag rakt ut i skogen, med Hasse släpande efter. Möter vi någon på en gångväg, så vänder jag och går åt motsatt håll. Ja, jag passar ju på att träna kontakt då, men jag har ingen lust att möta några hundägare inte.
Säger dom något om hur snäll deras hund är, så svarar jag sällan. Jag bara går. Hehe, jag bättrar helt enkelt på vår image i området. Jag vill inte prata hund med random personer i skogen. Jag vill umgås med min hund. Det är vår gemensamma tid på dagen liksom. Sen får folk tycka att jag är skum. Det bjuder jag på!
Skvallerträningen har jag lagt åt sidan helt. Varför fortsätta när man bara blir frustrerad. När man tränat ett halvår, äntligen börjar göra framsteg, för att sen bara hamna på ruta ett igen för att man råkar ut för en idiot med lös hund. Ett halvårs tränande är bara borta. Puts väck.
Men det känns skönt! För första gången på länge, kan jag slappna av. Jag behöver inte ta fighten. Jag kan bara fokusera på tiden med Hasse <3
Det går ju inte att träna hundmöten här, eftersom folk inte respekterar avstånd. Alls.
Hasse får bekräftat varje gång att jag inte har kontroll, alltså vill han ta över själv. Så jag har lessnat. Så fort jag ser någon med hund, så vänder jag på klacken. Går vi på motionsspåret och möter någon, så älgar jag rakt ut i skogen, med Hasse släpande efter. Möter vi någon på en gångväg, så vänder jag och går åt motsatt håll. Ja, jag passar ju på att träna kontakt då, men jag har ingen lust att möta några hundägare inte.
Säger dom något om hur snäll deras hund är, så svarar jag sällan. Jag bara går. Hehe, jag bättrar helt enkelt på vår image i området. Jag vill inte prata hund med random personer i skogen. Jag vill umgås med min hund. Det är vår gemensamma tid på dagen liksom. Sen får folk tycka att jag är skum. Det bjuder jag på!
Skvallerträningen har jag lagt åt sidan helt. Varför fortsätta när man bara blir frustrerad. När man tränat ett halvår, äntligen börjar göra framsteg, för att sen bara hamna på ruta ett igen för att man råkar ut för en idiot med lös hund. Ett halvårs tränande är bara borta. Puts väck.
Men det känns skönt! För första gången på länge, kan jag slappna av. Jag behöver inte ta fighten. Jag kan bara fokusera på tiden med Hasse <3
