Gnälligt värre
Idag är första gången jag märker att S fått lite väl mycket intryck.
Gårdagens resa till Västerås gjorde visserligen att S sov som en stock i natt. Sen klockan 7 i morse har det däremot varit andra bullar. Inget är bra. Leker vi, så blir hon så upphetsad att det går över i upprördhet. Får hon sitta i babysittern är det för tråkigt. Med leksaker? Dom slänger hon iväg efter att ha provsmakat var och en. Sen blir det arga rop på mamma. Lägger jag henne på en filt med golvet och ålar runt själv som en idiot på mage, så stirrar hon skeptiskt ett tag och börjar sedan illvråla med tillhörande knallrött ansikte och svettdroppar krypandes ur varje por på hela kroppen på henne.
Ser att hon är trött och lägger henne i sängen. Hon slåss en stund med filten, spottar ut nappen och ropar på mig. "UUÄÄÄH!"
Går till sängen och stoppar in nappen. Det fäktas med armarna en stund och så spottas nappen ut. "UUÄÄÄH!" Petar in nappen. S nickar till, men kämpar emot sömnen med allt hon har och vaknar med ett ryck, spottar ut nappen med efterföljande "UUÄÄÄH!"
Detta upprepar sig sedan i 30-60 minuter innan hon dunar in av utmattning och jag stupar i soffan av utmattning. Borde damma, för det ser ut som en byggarbetsplats. Ja, något överdriven jämförelse, men jag antar att poängen kommer fram. Men det tänker jag faktiskt SKITA i. Att jag ålat runt på golvet på mage måste ju räknas som visst dammtorkande?
Näe, jag tar en kaffe istället och passar på att andas en stund istället.
