Gladfrans!
Hasse är ju så himla go.
Igår fick han först springa av sig det värsta av sömnpulvret, på tomten. Det gick undan! Gräset sprätte åt alla håll och kanter när han tvärnitade, eller tog en snäv kurva. Det är bra med dubbdäck, säger Hasse. Han tänker minsann inte dra in klorna i vinter.
När jag sen kom gående med kopplet fick han frispel. Han hoppade jämnfota i luften, gnällde, skällde och sprang runt i cirklar. Promenaaaaad!!! Det måste ju vara hans riktiga glädjeämne i livet. Kombinera det med bra godis, så är livet perfekt.
Vi tog en rätt ordentlig sväng och jag kände av ilningarna i höfterna på slutet. När vi kom till en riktig mördarbacke tänkte jag att det skulle bli skönt att bli hjälpt av Hasse. Ne, se du den gubben gick inte. "Inte tänker jag släpa på din breda häck", såg det ut som han tänkte. Det var bara att använda dom egna musklerna ;-)
En liten, skällande hundskit mötte vi också. En liten trasselsudd! En söt, men tillsynes farlig liten best! Till min förvåning, var det inte alls svårt att få kontakt med Hasse. Vi gick tillbaka en bit och han följde efter, glatt viftande på svansen. Sen belönades han mer när vi satt och väntade på att det andra ekipaget skulle passera. Det gick också jättebra. Klart. Kakor är ju faktiskt rätt gott, och det var ju det som bjöds på denna dag.
Gladskiten
