Jobbigt att vara hundrädd
Jag har ju själv varit det en gång i tiden, men arbetat bort det.
Det måste ju vara en av dom bästa sakerna jag gjort hittils. Tänk om jag missat all glädje med att ha hund, och sen dessutom gått och varit rädd, så fort jag fått syn på en hund. Fruktansvärt.
Jag brukar ha just hundrädsla i åtanke när vi är ute, jag och Hasse. Kommer det någon så kallar jag in Hasse, och han får sätta sig vid min sida. Är det väldigt trångt, så kliver vi in en bit i skogen. Har fått många uppskattande "tack", av folk för det.
Igår hjälpte dock inte mina försiktighetsåtgärder. Vi mötte en kvinna i motionsspåret, och trots att jag kallade in Hasse och satte honom vid min sida, så blev hon vit i ansiktet. Hon tvärvände, och sprang tillbaka mot det håll hon kommit ifrån. Såg inte röken av henne när vi fortsatte gå, så hon måste verkligen ha sprungit iväg fort, eller älgat ut i skogen någonstans. Stackarn. Måste vara fruktansvärt att var så hundrädd :-(
Har precis kommit hem, efter en skogspromenad. Det går inte i många knop, då jag gör allt jag kan för att spara på mina stackars fogar. Dock känner jag ju av dom nu ändå, men lite vila så mår jag bättre. Måste försöka städa sovrummet också. Det ser ut som fan.
Hade väpnat mig med en påse korv och klicker på promenaden. Jag har nog aldrig kört kontaktövningar så intensivt som idag i nerförsbackar ;-) Man vill ju inte bli nerdragen av en ivrig hund när man har ont. Det funkade i alla fall. Hasse gick så fiint vid mattes sida. Korv är gott.
Det måste ju vara en av dom bästa sakerna jag gjort hittils. Tänk om jag missat all glädje med att ha hund, och sen dessutom gått och varit rädd, så fort jag fått syn på en hund. Fruktansvärt.
Jag brukar ha just hundrädsla i åtanke när vi är ute, jag och Hasse. Kommer det någon så kallar jag in Hasse, och han får sätta sig vid min sida. Är det väldigt trångt, så kliver vi in en bit i skogen. Har fått många uppskattande "tack", av folk för det.
Igår hjälpte dock inte mina försiktighetsåtgärder. Vi mötte en kvinna i motionsspåret, och trots att jag kallade in Hasse och satte honom vid min sida, så blev hon vit i ansiktet. Hon tvärvände, och sprang tillbaka mot det håll hon kommit ifrån. Såg inte röken av henne när vi fortsatte gå, så hon måste verkligen ha sprungit iväg fort, eller älgat ut i skogen någonstans. Stackarn. Måste vara fruktansvärt att var så hundrädd :-(
Har precis kommit hem, efter en skogspromenad. Det går inte i många knop, då jag gör allt jag kan för att spara på mina stackars fogar. Dock känner jag ju av dom nu ändå, men lite vila så mår jag bättre. Måste försöka städa sovrummet också. Det ser ut som fan.
Hade väpnat mig med en påse korv och klicker på promenaden. Jag har nog aldrig kört kontaktövningar så intensivt som idag i nerförsbackar ;-) Man vill ju inte bli nerdragen av en ivrig hund när man har ont. Det funkade i alla fall. Hasse gick så fiint vid mattes sida. Korv är gott.
