Fler fästingar och labradorvalpar
Ja, det blev till att plocka ännu en fästing på Hasse i torsdags. Denna gång hade äcklet bosatt sig på hans ögonbryn. Jävla sattyg är dom. Hyfsat milt ändå om vi kommer undan med "bara" en fästing per vecka. Fast helst slipper man dom ju helt.
På vår korta morgonpromenad i skogen idag mötte vi en man med två hundar. En liten yorkshireterrier och en labradorvalp. Valpen kom rusande i en väldig fart när den fick syn på oss. Hasse blev glad, men misstänksam. Jag glömde totalt bort mig hur valpar fungerar, för att inte tala om just labradorvalpar... och satte mig på huk för att kela och klappa. Det borde jag inte ha gjort. haha, det märks att jag inte haft valp. Noll koll. Valpen hoppade högt för att ge mig en puss och jag fick en tass med inte så ovassa klor på hakan och en tjock, hård skalle rakt på näsan. Aj! Det värkte ett bra tag i nästan hela ansiktet... Skyll dig själv, idiot.
Jag promenerade en stund med husse till hundarna och vi småpratade, medan hundarna sprang runt och bekantade sig med varandra. Hasse lessnade på valpens busighet några gånger och fick säga ifrån. Hon fattade vinken till slut och lugnade ner sig ;-) Husse var vettig och tyckte bara det var bra att Hasse sa ifrån.
Nu städar jag (med en liten blogg-paus dock), vilket Hasse tycker är högst onödigt. Varför städa när man kan kela? I övrigt håller han ett öga på mig när jag slåss med sugmonstret (dammsugaren), trots att han tycker den är väldigt obehaglig. Den skriker så! Sötnosen ska skydda mig fast han själv är rädd. Ja, han anfaller inte dammsugaren och han skäller inte, men vill gärna hålla sig nära mig, helst mellan mig och sugmonstret. Sötis.
På vår korta morgonpromenad i skogen idag mötte vi en man med två hundar. En liten yorkshireterrier och en labradorvalp. Valpen kom rusande i en väldig fart när den fick syn på oss. Hasse blev glad, men misstänksam. Jag glömde totalt bort mig hur valpar fungerar, för att inte tala om just labradorvalpar... och satte mig på huk för att kela och klappa. Det borde jag inte ha gjort. haha, det märks att jag inte haft valp. Noll koll. Valpen hoppade högt för att ge mig en puss och jag fick en tass med inte så ovassa klor på hakan och en tjock, hård skalle rakt på näsan. Aj! Det värkte ett bra tag i nästan hela ansiktet... Skyll dig själv, idiot.
Jag promenerade en stund med husse till hundarna och vi småpratade, medan hundarna sprang runt och bekantade sig med varandra. Hasse lessnade på valpens busighet några gånger och fick säga ifrån. Hon fattade vinken till slut och lugnade ner sig ;-) Husse var vettig och tyckte bara det var bra att Hasse sa ifrån.
Nu städar jag (med en liten blogg-paus dock), vilket Hasse tycker är högst onödigt. Varför städa när man kan kela? I övrigt håller han ett öga på mig när jag slåss med sugmonstret (dammsugaren), trots att han tycker den är väldigt obehaglig. Den skriker så! Sötnosen ska skydda mig fast han själv är rädd. Ja, han anfaller inte dammsugaren och han skäller inte, men vill gärna hålla sig nära mig, helst mellan mig och sugmonstret. Sötis.
