Hildaskrypin

Idag kom Hilda (eller Vilda kanske hon heter...?) på besök på verkstaden. En labrador, söt som socker och glad som fan :-) Det gick riktigt bra att låta Hasse träffa henne. Det gick lugnt och fint. Han har börjat tagga ner vad gäller att träffa andra hundar. Lite knepigare är det med hanhundar, men bara jag är med på noterna och talar om vilket beteende som är fel och vilket som är rätt, så går det oftast bra.

Hilda(?)

På promenaden idag mötte vi en konstig gubbe. Han kom med sin hund och hade bra pli på den. En 10 månaders border collie-mix. Han sa att hundarna kan hälsa om vi vill, så jag kopplade loss Hasse och hundarna lekte lite. Efter ett tag börjar Hasse låta som en nykläckt krokodilunge och jag anar ugglor i mossen. Då kläcker gubbfan ur sig, "Ja hon har precis löpt, hon är inte riktigt klar än". Vaa? Det säger han då! Jag stog nära hundarna och Hasse hade påbörjat operation "klättra på ryggen", men tiken var inte riktigt med på noterna och jag haffade honom genast. På med kopplet och situationen var räddad.

Nu är det ju inte säkert att tiken låtit Hasse para henne, men hur kan man som tikägare riskera att få sin tio-månaders valp parad? Hon är alldeles för ung! Dessutom har han inte en aning om hur frisk Hasse är. Skulle han ha någon ärftlig åkomma så kan hela kullen bli sjuka. För det tredje har då inte jag gått med på någon parning och vill inte, och får inte, låta honom para en tik. Jag är fodervärd, avelsbiten är inte mitt ansvar. Jag vill inte heller bidra till blandrasavel. Det är så många fel i hela situationen att jag storknar. Som vanligt (tyvärr), så blir man så jävla paff att man inte finner sig i situationen, för den mannen borde fått höra ett och annat, men det är ju lätt att säga så här i efterhand.