Hundägandet gör mig konstig!
Jag har alltid älskat sommaren. Det gör jag fortfarande. Hösten och vintern har jag skytt som pesten. Usch, fy och blä! Jag tycker det är skönt att sola, gå till stranden, promenera på stan en ljummen sommarkväll. Love it!
Sen jag fick hem Hasse, och har gått igenom alla fyra årstider, så måste jag säga att sommaren är värst. Från ett personligt perspektiv finns det inget bättre. Ur en hundägares perpektiv är det bajs. Jag måste släpa med mig massor med packning. Vatten och skål tar en del plats. Utöver det ska två sorters godis och klicker med. Det blir varmt. Hasse är slö och oengagerad eftersom han tycker att det är varmt! Vilket i sin tur gör att jag blir oengagerad att träna. Det är inte särskilt kul att träna en omotiverad hund.
Väntar jag till kvällen kommer myggorna som en räkning på posten. Direkt. Man viftar vilt med armarna så fort jycken ska göra sitt. Att bara gå vid cykelvägar är skittråkigt så ja, jag vill absolut spendera tid i skogen. Färstingarna har kalas på min hund. Varje dag måste jag plocka dom där äckliga krypen. Jag kan inte ha Hasse lös, eftersom det är koppeltvång och Hasse utvecklat ett nöje i att jaga djuren som spatserar i skogen.
Det är kort och gott, inte kul på sommaren ;-)
På hösten blir det svalare, Hasse får mer energi och är roligare att träna. Höstregn är fortfarande inte kul, men vid en fin höstdag är det ljuvligt. Kikar på bilderna från i vintras och dom där klarblå, kyliga dagarna i snön med Hasse var underbara. Bara jag rustade mig ordentligt med kängor, jacka, mössa och vantar klarade vi alla snöstormar och köldknäppar. Det var skönt! Jag hade tusentals fickor att stoppa godis i (stoort plus!)
Men, ur ett personligt perspektiv avskydde jag snön och kylan. Att vänta på bussen i 1,5 timme är inte speciellt kul. Att jobba i kylan är inte heller kul. Trafikkaoset vid snöfall är inte heller kul.
Vad vill jag säga egentligen?
Jag tror att hundägandet gjort mig schitzofren :-D
Sen jag fick hem Hasse, och har gått igenom alla fyra årstider, så måste jag säga att sommaren är värst. Från ett personligt perspektiv finns det inget bättre. Ur en hundägares perpektiv är det bajs. Jag måste släpa med mig massor med packning. Vatten och skål tar en del plats. Utöver det ska två sorters godis och klicker med. Det blir varmt. Hasse är slö och oengagerad eftersom han tycker att det är varmt! Vilket i sin tur gör att jag blir oengagerad att träna. Det är inte särskilt kul att träna en omotiverad hund.
Väntar jag till kvällen kommer myggorna som en räkning på posten. Direkt. Man viftar vilt med armarna så fort jycken ska göra sitt. Att bara gå vid cykelvägar är skittråkigt så ja, jag vill absolut spendera tid i skogen. Färstingarna har kalas på min hund. Varje dag måste jag plocka dom där äckliga krypen. Jag kan inte ha Hasse lös, eftersom det är koppeltvång och Hasse utvecklat ett nöje i att jaga djuren som spatserar i skogen.
Det är kort och gott, inte kul på sommaren ;-)
På hösten blir det svalare, Hasse får mer energi och är roligare att träna. Höstregn är fortfarande inte kul, men vid en fin höstdag är det ljuvligt. Kikar på bilderna från i vintras och dom där klarblå, kyliga dagarna i snön med Hasse var underbara. Bara jag rustade mig ordentligt med kängor, jacka, mössa och vantar klarade vi alla snöstormar och köldknäppar. Det var skönt! Jag hade tusentals fickor att stoppa godis i (stoort plus!)
Men, ur ett personligt perspektiv avskydde jag snön och kylan. Att vänta på bussen i 1,5 timme är inte speciellt kul. Att jobba i kylan är inte heller kul. Trafikkaoset vid snöfall är inte heller kul.
Vad vill jag säga egentligen?
Jag tror att hundägandet gjort mig schitzofren :-D
