Världens bästa hund!
Jag är så otroligt stolt över min lillgruff!
Jag har, i en månad ungefär, gått med långlina i skogen med Hasse. Då har jag passat på att träna på "stanna", "vänta", inkallning och "ta det lugnt". "Stanna" innebär att han ska stå kvar där han är oavsett åt vilket håll jag går. "Vänta" betyder att han ska stanna kvar och vänta in mig. Han får inte fortsätta gå förrän jag säger "nu går vi", så passerar jag honom ska han stå kvar. Egentligen är det väl inte så stor skillnad ¨på "vänta och "stanna", nu när jag tänker efter. Jaja, bara han gör som det är tänkt, haha! "Ta det lugnt" betyder att han ska sakta ner tempot. Han får jättegärna fortsätta gå, men inte så fort. Det har jag lärt mest för att han inte ska hinna springa iväg med linan, eftersom jag då inte har någon kontroll över honom om vi möter en hund. Jag vill hela tiden ha linan i närheten, så jag kan trampa på den ifall jag behöver få stopp på honom fort. Främst vid hundmöten.
Han skötte alla kommandona finfint! Det bådar gott för framtiden, då kan han få mer frihet på promenaderna. Jätteskönt för honom och för mig.
Vi träffade även Figge, lagotton som bor på samma gata som vi. De har inte hälsat på varandra än så nu fick dom tillfälle. Naturligtvis skulle Hasse mopsa sig lite och jag fick säga ifrån, men sen skötte han sig fint och viftade på svansen så glatt så och hälsade snällt. Dom blir nog riktiga kompisar så småningom, bara dom får lite tid att lära känna varandra ordentligt.
När Hasse fick syn på en tant, så visste han inte riktigt om han skulle slappna av eller inte. Hade hon en hund med sig kanske? (Nej, det hade hon inte, däremot bar hon på en handväska= en ev. hund i Hasses värld). Tog tillfället i akt och tränade på "fot", vilket gick helt ok. Ibland skulle han gå lite före, men det räckte med en liten påminnelse så gick han fint igen. När vi närmade oss damen i fråga och jag såg på Hasse att han var riktigt sugen att gå fram och hälsa så sa jag åt honom att stanna. Vilket han gjorde! Toppen! Sen ville han ju fram när vi började prata med varandra så då fick jag haffa honom innan han kom fram. När han väl stod still igen så fick han ett "varsågod" och var såå lycklig över att få hälsa!
Nu ska vi bara träna bort hans grabbfasoner vid hundmöten, så ska nog lillvoffen få gå lös rätt mycket i framtiden!
Jag är kär!
Jag har, i en månad ungefär, gått med långlina i skogen med Hasse. Då har jag passat på att träna på "stanna", "vänta", inkallning och "ta det lugnt". "Stanna" innebär att han ska stå kvar där han är oavsett åt vilket håll jag går. "Vänta" betyder att han ska stanna kvar och vänta in mig. Han får inte fortsätta gå förrän jag säger "nu går vi", så passerar jag honom ska han stå kvar. Egentligen är det väl inte så stor skillnad ¨på "vänta och "stanna", nu när jag tänker efter. Jaja, bara han gör som det är tänkt, haha! "Ta det lugnt" betyder att han ska sakta ner tempot. Han får jättegärna fortsätta gå, men inte så fort. Det har jag lärt mest för att han inte ska hinna springa iväg med linan, eftersom jag då inte har någon kontroll över honom om vi möter en hund. Jag vill hela tiden ha linan i närheten, så jag kan trampa på den ifall jag behöver få stopp på honom fort. Främst vid hundmöten.
Han skötte alla kommandona finfint! Det bådar gott för framtiden, då kan han få mer frihet på promenaderna. Jätteskönt för honom och för mig.
Vi träffade även Figge, lagotton som bor på samma gata som vi. De har inte hälsat på varandra än så nu fick dom tillfälle. Naturligtvis skulle Hasse mopsa sig lite och jag fick säga ifrån, men sen skötte han sig fint och viftade på svansen så glatt så och hälsade snällt. Dom blir nog riktiga kompisar så småningom, bara dom får lite tid att lära känna varandra ordentligt.
När Hasse fick syn på en tant, så visste han inte riktigt om han skulle slappna av eller inte. Hade hon en hund med sig kanske? (Nej, det hade hon inte, däremot bar hon på en handväska= en ev. hund i Hasses värld). Tog tillfället i akt och tränade på "fot", vilket gick helt ok. Ibland skulle han gå lite före, men det räckte med en liten påminnelse så gick han fint igen. När vi närmade oss damen i fråga och jag såg på Hasse att han var riktigt sugen att gå fram och hälsa så sa jag åt honom att stanna. Vilket han gjorde! Toppen! Sen ville han ju fram när vi började prata med varandra så då fick jag haffa honom innan han kom fram. När han väl stod still igen så fick han ett "varsågod" och var såå lycklig över att få hälsa!
Nu ska vi bara träna bort hans grabbfasoner vid hundmöten, så ska nog lillvoffen få gå lös rätt mycket i framtiden!
Jag är kär!
