Winterwonderland!
Jag gillar visserligen inte snö i vardagen, men soliga dagar som dessa är det rätt mysigt med snö på hundpromenaderna! Synd att kameran inte slank ner i fickan idag. Kunde blivit riktigt fina vinterbilder och mycket fina bilder på vinterhunden. Man kan även utnyttja snön till att fuska hunden trött, trots en rätt "kort" promenad. (Nja, kort och kort, några km lägger vi trots allt bakom oss).
Såg grannen med sin hund ute på fältet mitt i skogen idag. När dom passerat fick jag en idé. På vår promenad igår passerade vi på slutet ett fält, och jag misstänkte att det är samma fält som man passerar i början av promenaden, fast på andra sidan. Jag släppte Hasse lös och vi gick tvärs över fältet. Vovve fick verkligen kämpa för att ta sig fram (ja, jag också, men jag slapp åtminstonde ha snö upp till öronen... Här kommer alltså fuskandet med snön) och när vi kom till den upptrampade stigen mitt på fältet så följde jag efter Hasse. Misstänkte nämligen att han skulle följa doften som grannhunden lämnat efter sig. Mycket riktigt så kom vi fram till samma del, som vi passerade igår och kunde sedan följa "gula spåret" hem. Jätteskönt och nu kan vi en till väg! Skoj!
Lydnaden gick helt ok. Hasse lyssnade för det mesta, förutom vid ett tillfälle då jag låtit honom springa så långt före att jag inte kunde rycka tag i linan. Då var inte visselpipan särskilt intressant då han nosade efter tango (grannhunden). Ja han lyssnade tillslut, men det krävdes en arg röst och lite stampande i marken för att han skulle fälla ut öronen igen. Sötnosen. Lite trots måste man ju köra.
Nu ska jag smaska i mig välbehövlig lunch för att sedan ge mig ut på detta osäkra äventyr som kallas bussfärden till jobbet. Ska bli intressant och se om bussen går idag eller inte. I måndags fick jag vänta 40 minuter.
Såg grannen med sin hund ute på fältet mitt i skogen idag. När dom passerat fick jag en idé. På vår promenad igår passerade vi på slutet ett fält, och jag misstänkte att det är samma fält som man passerar i början av promenaden, fast på andra sidan. Jag släppte Hasse lös och vi gick tvärs över fältet. Vovve fick verkligen kämpa för att ta sig fram (ja, jag också, men jag slapp åtminstonde ha snö upp till öronen... Här kommer alltså fuskandet med snön) och när vi kom till den upptrampade stigen mitt på fältet så följde jag efter Hasse. Misstänkte nämligen att han skulle följa doften som grannhunden lämnat efter sig. Mycket riktigt så kom vi fram till samma del, som vi passerade igår och kunde sedan följa "gula spåret" hem. Jätteskönt och nu kan vi en till väg! Skoj!
Lydnaden gick helt ok. Hasse lyssnade för det mesta, förutom vid ett tillfälle då jag låtit honom springa så långt före att jag inte kunde rycka tag i linan. Då var inte visselpipan särskilt intressant då han nosade efter tango (grannhunden). Ja han lyssnade tillslut, men det krävdes en arg röst och lite stampande i marken för att han skulle fälla ut öronen igen. Sötnosen. Lite trots måste man ju köra.
Nu ska jag smaska i mig välbehövlig lunch för att sedan ge mig ut på detta osäkra äventyr som kallas bussfärden till jobbet. Ska bli intressant och se om bussen går idag eller inte. I måndags fick jag vänta 40 minuter.
