Hundar lever i nuet?
Ja folk säger det. Tydligen ska hundar inte "skämmas" för saker dom gjort tidigare. Med skämmas menar jag att hunden är medveten om att den gjort fel. Inte skamkänslor som vi människor upplever.
Jag är tveksam.
Ok. Vanligtvis när jag kommer hem och husse glömt stänga dörren ut till hallen (vilket han ofta gör), så kommer en jätteglad hund och möter mig i dörren. Han skuttar och steppar med viftande svans. Han veet att matte vill att han ska ligga på sin plats och vänta, så när matte försöker låta sträng (vilket jag förmodligen misslyckas med totalt) och säger åt honom att gå och lägga sig, så springer han glatt steppande och lägger sig. Sen ligger han där och spritter i hela kroppen av upphetsning över att matte är hemma. Han har så svårt att ligga kvar tills matte säger varsågod, eller (om han är alldeles för uppjagad) tills matte kommer fram och kelar med honom.
Tre ord sammanfattar honom när jag kommer hem.
Glad, gladare, gladast.
Igår när jag kom hem, så möttes jag inte av någon hund. Det var bara tyst. Jag hörde inga steppande tassar eller upphetsat fnysande från Hasse. Det var bara tyst. Jag anade oråd. Kikade mot Hasses sovplats och där stog han. Helt stilla, avvaktande och med ett väldigt undergivet uttryck i hela kroppen. Han viftade inte på svansen och han försökte inte göra minsta ansats till att komma fram. Han stog där på sin plats dit jag brukar skicka honom när jag kommer hem och vill att han ska vänta på mig. Ser mig omkring och upptäcker den. Den uppslitna soppåsen. Det ligger en söndertrasad kartong med pepparsås som är renslickad. Plasten till fläskfiléen är renslickad den med. Det ligger uppslitet papper, plast och kartong lite överallt. Aha. Där har vi anledningen.
För Hasse vet att han inte får göra så. Jag upptäckte den uppslitna soppåsen sist, alltså kan han inte ha uppfattat något annorlunda kroppspråk från mig.
Så jag tror visst att hundar förstår att dom gjort fel. Även om dom gjorde det tidigare när matte eller husse inte såg. Hasse var en busig jycke igår ;-)
Jag är tveksam.
Ok. Vanligtvis när jag kommer hem och husse glömt stänga dörren ut till hallen (vilket han ofta gör), så kommer en jätteglad hund och möter mig i dörren. Han skuttar och steppar med viftande svans. Han veet att matte vill att han ska ligga på sin plats och vänta, så när matte försöker låta sträng (vilket jag förmodligen misslyckas med totalt) och säger åt honom att gå och lägga sig, så springer han glatt steppande och lägger sig. Sen ligger han där och spritter i hela kroppen av upphetsning över att matte är hemma. Han har så svårt att ligga kvar tills matte säger varsågod, eller (om han är alldeles för uppjagad) tills matte kommer fram och kelar med honom.
Tre ord sammanfattar honom när jag kommer hem.
Glad, gladare, gladast.
Igår när jag kom hem, så möttes jag inte av någon hund. Det var bara tyst. Jag hörde inga steppande tassar eller upphetsat fnysande från Hasse. Det var bara tyst. Jag anade oråd. Kikade mot Hasses sovplats och där stog han. Helt stilla, avvaktande och med ett väldigt undergivet uttryck i hela kroppen. Han viftade inte på svansen och han försökte inte göra minsta ansats till att komma fram. Han stog där på sin plats dit jag brukar skicka honom när jag kommer hem och vill att han ska vänta på mig. Ser mig omkring och upptäcker den. Den uppslitna soppåsen. Det ligger en söndertrasad kartong med pepparsås som är renslickad. Plasten till fläskfiléen är renslickad den med. Det ligger uppslitet papper, plast och kartong lite överallt. Aha. Där har vi anledningen.
För Hasse vet att han inte får göra så. Jag upptäckte den uppslitna soppåsen sist, alltså kan han inte ha uppfattat något annorlunda kroppspråk från mig.
Så jag tror visst att hundar förstår att dom gjort fel. Även om dom gjorde det tidigare när matte eller husse inte såg. Hasse var en busig jycke igår ;-)
