Imponerad
Hasse har visat sig riktigt duktig senaste dagarna. Jag har alltid kopplat honom vid hundmöten, men nu har han visat flertalet gånger att han klarar det galant, fast han är lös.
För några dagar sedan, när Hasse sprang lite före mig i skogen, kom en man med sin hund framrusande mitt i en kurva och ekipaget tvärstannade när dom fick syn på oss. Hasse blev lite förvånad och jag hojtade åt honom att stanna. Det gjorde han. Nu kom den lite lurigare delen. Han lyssnar dåligt på inkallning när han ser en hund. Han vill gärna stå kvar och glo. Men icke! Han kom fort som ögat när jag ropade på honom. Hela kroppspråket talade visserligen om för mig att Hasse blivit något överraskad och tyckte det var skönt att matte talade om för honom vad som skulle göras. Det var lite "Shiiit, jag kommer matte! Det är en hund där borta! Kolla!" Sen sa jag glatt att "nu går vi in i skogen!" och han följde efter med viftande svans. Sen satte han sig snällt vid min sida och kikade nyfiket på ekipaget som passerade en bit bort på motionsspåret. Inga probs!
Igår mötte vi, lika plötsligt, en kvinna som joggade med sin hund. Jag klev rätt in i skogen på en gång och kallade på Hasse. han följde snällt efter. Däremot gjorde han en liten fuling och kom inte ända fram, för han ville kika på närmare håll än matte. Det tyckte jag var lite onödigt ;-) Men det gick bra och Hasse fick massa godis, lek och beröm!
Jag älskar min tokhund!
På torsdag bär det av mot Finland. Det är racetävling på gång och jag ska hänga på med kameran. Det innebär då att Hasse ska bo hos gammelmatte i några dagar... Hmm, det känns. Skumt. Ja, han har det ju bra hos gammelmatte och kompisarna, men jag kommer sakna honom massor!
För några dagar sedan, när Hasse sprang lite före mig i skogen, kom en man med sin hund framrusande mitt i en kurva och ekipaget tvärstannade när dom fick syn på oss. Hasse blev lite förvånad och jag hojtade åt honom att stanna. Det gjorde han. Nu kom den lite lurigare delen. Han lyssnar dåligt på inkallning när han ser en hund. Han vill gärna stå kvar och glo. Men icke! Han kom fort som ögat när jag ropade på honom. Hela kroppspråket talade visserligen om för mig att Hasse blivit något överraskad och tyckte det var skönt att matte talade om för honom vad som skulle göras. Det var lite "Shiiit, jag kommer matte! Det är en hund där borta! Kolla!" Sen sa jag glatt att "nu går vi in i skogen!" och han följde efter med viftande svans. Sen satte han sig snällt vid min sida och kikade nyfiket på ekipaget som passerade en bit bort på motionsspåret. Inga probs!
Igår mötte vi, lika plötsligt, en kvinna som joggade med sin hund. Jag klev rätt in i skogen på en gång och kallade på Hasse. han följde snällt efter. Däremot gjorde han en liten fuling och kom inte ända fram, för han ville kika på närmare håll än matte. Det tyckte jag var lite onödigt ;-) Men det gick bra och Hasse fick massa godis, lek och beröm!
Jag älskar min tokhund!
På torsdag bär det av mot Finland. Det är racetävling på gång och jag ska hänga på med kameran. Det innebär då att Hasse ska bo hos gammelmatte i några dagar... Hmm, det känns. Skumt. Ja, han har det ju bra hos gammelmatte och kompisarna, men jag kommer sakna honom massor!
