Hildaskrypin

Det är faktiskt väldigt nyttigt att se andra hundägare göra misstag. Då inser man själv vad man gör för fel. På skogspromenaden idag såg vi en jack Russel, hane, som Hasse bråkat med förut. Jag hade Hasse lös och det var den här hunden också.

Hundens matte gick en bra bit före och hade inte sett oss. När jag såg att hunden blev nyfiken på oss och närmade sig oss, så gick jag in i skogen med Hasse. Jag höll mig lugn eftersom jag vet att han inte brukar bry sig så mycket om andra hundar när han är lös (hur han beter sig i koppel är en helt annan historia).

Hasse fick sätta sig på en sten och jag gav honom godis som belöning. Jack Russeln stog kvar på motionsspåret och kikade nyfiket på oss. Hasse brydde sig inte nämnvärt fast han sett den. Fortsatte belöna honom lite titt som tätt och ignorerade den andra hunden. Till slut hördes en vissling och lillhunden sprang vidare till sin matte. No big deal alltså.

Några minuter senare hade jag kopplat Hasse, eftersom han fått lite bomull i öronen då han blev så nyfiken på den andra hunden. Vi kom ikapp "ekipaget" igen och den här gången upptäckte matten oss. Hon stannade och tittade på oss en stund, sen vände hon uppmärksamheten till sin hund som snällt bara stog och tittade på oss. Det syntes på mattens hela kroppsspråk att hon blev stel och på sin vakt. Sakta gick hon mot sin hund som genast fattade att den skulle bli kopplad och gjorde en rusning för att springa fram till oss. Nu fick hon tag på sin hund så han lyckades inte med sitt lilla trick, men det var intressant att se skillnaden i hundens beteende.

När matten inte visste om oss var hon lugn och ignorerade sin hund. Detsamma gjorde jag och Hasse. Inga problem. Spänd matte och därmed förändrat kroppspråk= vi blev mycket mer intressanta och spännande.

Värt att tänka på när jag själv spänner mig vid koppelpromenaderna.