Hildaskrypin

Jag har ju som inte lagt upp någon plan över träningen med Hasse. Jag tar det som det kommer bara. Ibland bjuder han på något beteende och jag hakar på och belönar. Vissa dagar är han lite odrägligare än andra och då kräver jag inte några nya saker överhuvudtaget, utan kör bara standardkraven. Försöker vara så konsekvent som möjligt.

Två dagar i rad har jag haft honom lös i skogen nu. Nästan hela promenaden. Vi har inte mött några hundar, så jag vet inte hur det hade gått med den saken, men vi lär väl få se det någon gång, eller hur ;-)

Igår blev jag däremot fullständigt överraskad av Hasse. Han såg något i skogen som skulle jagas och sköt iväg som ett skott. Jag hann tänka att nu måste jag leta hund i skogen i evigheter, men ropade ändå åt honom att stanna. Hade inga större förhoppningar. Men ta mig fan, han stannade! Jag stod lite i chock några sekunder innan jag verkligen fattade att han precis avbröt jakten på vad det nu var när jag sa åt honom. När jag kom på mig själv (eftersom han fortfarande stod på helspänn och glodde efter det där roliga), så började jag hoppa och skutta och kallade in honom med jätteglad röst. Han kom, men kikade fortfarande lite då och då efter sitt förlorade byte. När han insåg att matte tagit fram köttbullarna glömde han av sig en stund och jag var världens bästa matte. Sen blev det massor med lek och jag kastade pinnar och lät honom göra lite roliga övningar (balansera på ett träd som fallit ner t.ex.) Sen fanns inte måltavlan i minnet längre.

Detta betyder ju inte att han lyssnar nästa gång, men det bådar ändå gått! "Träningen" ger resultat.