Bötesjävlar
Ja det var dags igen. Fan. 1000 kr, igen. Naturligtvis måste jag betala böterna själv, vilket gör ett stort hål i kassan liksom =/
Det jag tycker är så irriterande med mitt arbete är att vi måste betala böterna själva. I viss mån förstår jag det, annars skulle väl folk parkera lite hur som helst eftersom dom inte behövde betala böterna. O andra sidan är det ju helt sjukt att man måste riskera böter, varje dag, för att det inte finns några parkeringsplatser att stå på och till pensionärerna måste man ju gå ändå.
Böterna jag fick var alltså på ett ställe där vi alltid står. Jag har t.o.m. tjattrat med p-vakterna där förut och dom har inte brytt sig om att vi står där. Eftersom vi är från hemtjänsten. Ett litet kvarter med smågator. Det är en fyrvägskorsning och vi brukar stå väldigt nära korsningen. Det har liksom varit ok. Nu är det tydligen inte det längre. Det blev:
"Överträdelse: Stannat eller perkerat inom ett avstånd av 10 meter från korsande körbanas närmaste ytterkant.
Anteckning: Mätt med lasermätare."
Jag såg inte böterna först, och körde iväg med arbetskamraten sittande bredvid. Sen såg jag p-lisorna sitta i sin bil och glo varpå jag anade oråd. Kastade en blick mot rutan och tvärnitade vid åsynen av den där gula, äckliga lappen. Jag fick en sådan lust att backa in i deras fula, klistermärkta Saab. Slängde t.o.m. i backen och började backa innan jag återgick till mitt mer normala jag.
Jag blir förbannad för att jag nu förlorat ca två arbetskvällars lön. Jag kunde lika gärna stannat hemma i två dagar obetalt. Eller sjukskrivit mig och tagit karensen. Det hade varit billigare. Jag blir förbannad för att jag riskerar böter, varje dag på jobbet. Förbannad för att jag måste betala dom själv när det inte finns några perkeringsplatser att stå på. För oavsett om det finns perkering eller inte, så måste jag upp till pensionärerna. Jag måste dit och ge dom medicin och hjälpa med annat viktigt. Finns det inga platser måste jag alltså felparkera. Vi har flertalet gånger tagit upp detta men det är dövörat som gäller. Jag tycker det är helt sjuk att jag ska förlora delar av min lön, för att företaget inte har någon vettig lösning på problemet.
Jag blir även förbannad på p-vakterna som går runt och säger att det är ok, för att i nästa stund bötfälla för det dom "godkänt" från början. Visserligen en oskriven överenskommelse som absolut inte gäller, men riktigt irriterande. I så fall ska dom inte ge oss klartecken från första början, så man vet vad som gäller och vad risken är på en viss gata.
En riktigt sketen månad, blev fan så mycket värre. Jag hatar att vara nervös över ekonomin. Jag hatar att sitta och räkna på en snittsumma per dag som jag absolut inte får överstiga. Jag vill bara kunna slappna av. Jag avskyr den där klumpen i magen som infinner sig när jag tänker på mitt lönekonto. Jag hatar även klumpen i magen jag får när jag varit tvungen att felparkera och jag förväntar mig se den där gula lilla lappen som gör stressen över ekonomin så mycket värre.
Fan, fan, fan, fan!
Det jag tycker är så irriterande med mitt arbete är att vi måste betala böterna själva. I viss mån förstår jag det, annars skulle väl folk parkera lite hur som helst eftersom dom inte behövde betala böterna. O andra sidan är det ju helt sjukt att man måste riskera böter, varje dag, för att det inte finns några parkeringsplatser att stå på och till pensionärerna måste man ju gå ändå.
Böterna jag fick var alltså på ett ställe där vi alltid står. Jag har t.o.m. tjattrat med p-vakterna där förut och dom har inte brytt sig om att vi står där. Eftersom vi är från hemtjänsten. Ett litet kvarter med smågator. Det är en fyrvägskorsning och vi brukar stå väldigt nära korsningen. Det har liksom varit ok. Nu är det tydligen inte det längre. Det blev:
"Överträdelse: Stannat eller perkerat inom ett avstånd av 10 meter från korsande körbanas närmaste ytterkant.
Anteckning: Mätt med lasermätare."
Jag såg inte böterna först, och körde iväg med arbetskamraten sittande bredvid. Sen såg jag p-lisorna sitta i sin bil och glo varpå jag anade oråd. Kastade en blick mot rutan och tvärnitade vid åsynen av den där gula, äckliga lappen. Jag fick en sådan lust att backa in i deras fula, klistermärkta Saab. Slängde t.o.m. i backen och började backa innan jag återgick till mitt mer normala jag.
Jag blir förbannad för att jag nu förlorat ca två arbetskvällars lön. Jag kunde lika gärna stannat hemma i två dagar obetalt. Eller sjukskrivit mig och tagit karensen. Det hade varit billigare. Jag blir förbannad för att jag riskerar böter, varje dag på jobbet. Förbannad för att jag måste betala dom själv när det inte finns några perkeringsplatser att stå på. För oavsett om det finns perkering eller inte, så måste jag upp till pensionärerna. Jag måste dit och ge dom medicin och hjälpa med annat viktigt. Finns det inga platser måste jag alltså felparkera. Vi har flertalet gånger tagit upp detta men det är dövörat som gäller. Jag tycker det är helt sjuk att jag ska förlora delar av min lön, för att företaget inte har någon vettig lösning på problemet.
Jag blir även förbannad på p-vakterna som går runt och säger att det är ok, för att i nästa stund bötfälla för det dom "godkänt" från början. Visserligen en oskriven överenskommelse som absolut inte gäller, men riktigt irriterande. I så fall ska dom inte ge oss klartecken från första början, så man vet vad som gäller och vad risken är på en viss gata.
En riktigt sketen månad, blev fan så mycket värre. Jag hatar att vara nervös över ekonomin. Jag hatar att sitta och räkna på en snittsumma per dag som jag absolut inte får överstiga. Jag vill bara kunna slappna av. Jag avskyr den där klumpen i magen som infinner sig när jag tänker på mitt lönekonto. Jag hatar även klumpen i magen jag får när jag varit tvungen att felparkera och jag förväntar mig se den där gula lilla lappen som gör stressen över ekonomin så mycket värre.
Fan, fan, fan, fan!
