Hildaskrypin

Vår säng står bredvid ett element. Riktigt skönt är det på vintern, när man vill ha så mycket värme som möjligt. Det händer dock att det där elementet är en fara för liv och lem. Jag rör på mig väldigt mycket i sömnen, speciellt när jag drömmer mardrömmar. Sängen börjar mer och mer likna en madrasserad cell.

Jag har lagt en kudde mot elementet vid mitt huvud, för det har hänt mer än en gång att jag smällt in huvudet. Aj. I natt väckte jag mig själv genom att sparka in knät, med full kraft, i elementet. Skrek rakt ut och vred mig i plågor. Gubben vaknade så klart också, omtäcknad och skräckslagen över mitt vrålande.

Det är en sak att jag tydligen försöker knuffa ut M ur sängen varje natt. Det drabbar ju inte mig  Men att slå mig blå varannan natt håller inte. Dessutom vill jag inte riskera att ha ihjäl gubben genom att orsaka en hjärtinfarkt i nattmörkret med mitt vrålande.

Så jag har grävt fram ännu fler kuddar. Massor.
Förhoppnignsvis sparkar jag inte undan dom under natten. Tillsvidare får jag ta och plåstra om mitt ömma knä.

Min lilla cell