Lycklig!
Jag älskar verkligen att se Hasses framsteg. Det är underbart! Det känns så bra att se att arbetet man lägger ner faktiskt lönar sig.
Tre hundar har vi sett denna vecka. Inga direkta hundmöten, men det väntar jag med än så länge, så det är bara bra. Första gången var det lilla Mimmi som grannbarnen var ute med. Hasse låste sig lite, men jag satte ner honom och stog på huk framför honom. Han bröt fokus och tittade på mig och jag kunde belöna rätt beteende. Jag tillåter honom inte hälsa på någon just nu, inte ens hundar han känner, just för att han ska lära sig att fokusera på mig.
Den andra hunden upptäckte jag igår, på vår skogspromenad. En man med labrador kom bakom oss. Hasse såg dom också, men brydde sig inte nämnvärt. Jag sa bara glatt "nu går vi!" så fortsatte han gå och jag slängde iväg godisar han fick jaga.
Nyss kom det en liten ettrig sak bakom oss, som skällde och hade sig. Hasse blev nyfiken, men bröt så fort jag påkallade hans uppmärksamhet. Jag fick visserligen stöta till honom med benet för att bryta, men det fungerade och sen var han fullt upptagen med att ha fokus på mig och godiset.
Vi såg en katt också. Då blev det lite svårare att bryta hans stirrande. Han vill ju så gärna jaga katter, men en knuff med benet och han kom till sans igen. Eftersom jag slänger iväg godiset får han ju ändå utlopp för sitt behov att jaga något, så det funkade klockrent!
Det känns fantastiskt! Det är inte hopplöst! Jag har kommit på metoden för oss!
Jag gav upp det här med köttbullar och korv. Det gör bara att han vägrar äta sin mat av och till. Det har även gjort att all kontaktövning vid hundmöten skitit sig så fort köttbullarna är slut, eftersom torrfodret inte duger då. Jag skippar att ge honom mat hemma och utfodrar honom genom belöning utomhus. Då blir belöningen värd mycket mer. Han är helt enkelt hungrig ;-) Torrfoder är dessutom lättare att ta med sig i större mängd.
Me so happy!
Tre hundar har vi sett denna vecka. Inga direkta hundmöten, men det väntar jag med än så länge, så det är bara bra. Första gången var det lilla Mimmi som grannbarnen var ute med. Hasse låste sig lite, men jag satte ner honom och stog på huk framför honom. Han bröt fokus och tittade på mig och jag kunde belöna rätt beteende. Jag tillåter honom inte hälsa på någon just nu, inte ens hundar han känner, just för att han ska lära sig att fokusera på mig.
Den andra hunden upptäckte jag igår, på vår skogspromenad. En man med labrador kom bakom oss. Hasse såg dom också, men brydde sig inte nämnvärt. Jag sa bara glatt "nu går vi!" så fortsatte han gå och jag slängde iväg godisar han fick jaga.
Nyss kom det en liten ettrig sak bakom oss, som skällde och hade sig. Hasse blev nyfiken, men bröt så fort jag påkallade hans uppmärksamhet. Jag fick visserligen stöta till honom med benet för att bryta, men det fungerade och sen var han fullt upptagen med att ha fokus på mig och godiset.
Vi såg en katt också. Då blev det lite svårare att bryta hans stirrande. Han vill ju så gärna jaga katter, men en knuff med benet och han kom till sans igen. Eftersom jag slänger iväg godiset får han ju ändå utlopp för sitt behov att jaga något, så det funkade klockrent!
Det känns fantastiskt! Det är inte hopplöst! Jag har kommit på metoden för oss!
Jag gav upp det här med köttbullar och korv. Det gör bara att han vägrar äta sin mat av och till. Det har även gjort att all kontaktövning vid hundmöten skitit sig så fort köttbullarna är slut, eftersom torrfodret inte duger då. Jag skippar att ge honom mat hemma och utfodrar honom genom belöning utomhus. Då blir belöningen värd mycket mer. Han är helt enkelt hungrig ;-) Torrfoder är dessutom lättare att ta med sig i större mängd.
Me so happy!
