Hildaskrypin

Då tjocka släkten är på förbifart i stockholm, och jag var ledig igår, blev det så klart en liten utflykt.

Började dagen med en lite längre promenad i skogen med Hasse. Planen var att lyckas ta en sväng utan att Nasse ska behöva plågas av värmen. Lite sena ut var vi dock, så på slutet blev det lite svettigt för båda två

Sen packade jag min röda ryggväska med långlina, vattenskål, godis och annat smått och gott som man gärna har med sig som hundägare. Vovve fick sätta sig på passagerarsätet på min lilla bil och kopplades fast i bältet. Har köpt en särskild sele för detta och det går ju bra så länge han är bredvid mig. Sätter jag honom i baksätet trasslar han bara in sig och ser ynklig ut

Vi tog oss till min mor, och där kom långlinan fram! Hasse var mycket nöjd med att få strosa runt på den lilla gräsplätten.

Bildbombning!

Rulla på gräsmattan är skönt. Så länge man inte rullar in i en hård altankant.


Sötnos

"I en roosa helikopteer, ska jag flyyga hem till deej!" Trallera!                

När moster med man kommit, fikade vi en stund innan det var dags att styra kosan mot Kista Galleria. Det är jättekul att man får ta med vovve dit! Idag var vi där i ca två timmar, så det blev jättemycket träning för Hasses del. Vi tränade passivitet och diverse tricks i denna störande miljö. Det fanns skrikande barn och grejer som small till lite då och då. I början var han väldigt stressig och försökte hinna se allt på samma gång och hålla koll på omgivningen. Det går ju inte, så han lugnade ner sig efter en stund och sen gick det jättebra.

Matte och Hasse. Han låg så kolugn där på golvet medan folk ibland, bokstavligt talat, klev över honom.


Här träffade vi även en arbetskamrat som gick förbi med sina två barn. Pojken klev bara fram och började klappa direkt och Hasse blev riktigt glad faktiskt. Han gillade pojken och kurade sig mot honom
Tror han hade precis rätt längd för Hasse. Han behövde aldrig böja sig ner för att klappa och då är det ju inte så läskigt att bli attack-klappad.

Så här söt var han större delen av tiden i gallerian. Nosandes och kikandes på folk och fä.


När vi skulle äta, spårade han ur lite en stund dock. Det var väl för mycket med alla goda dofter från köken OCH alla människor. Så han försökte gömma sig under bordet och var lite stressad. Jag plockade ut honom igen och sa åt honom att lägga sig ner och efter någon minut insåg han att det inte var farligt här heller och sen var det kolugnt. Han nosade på folk som gick förbi och var mycket intresserad av en rullstolsbunden man, som satte sig bredvid vårt bord.

Tigga måste man så klart. Kanske tappar matte nåt?


Efter maten väntade vi utanför, medan dom andra handlade fika. Det hade hunnit bli jättevarmt ute!

Efter lite mer fikande tog vi vårt pick och pack och åkte hem. Hasse sprang raka spåret till sitt krypin och där låg han mestadelen av kvällen. Han var helt slut!


Bra dag!