Hildaskrypin

Ja, det stämmer verkligen hemma hos oss.

Har ju träffat, och läst om, en hel del hundar som vägrar gå ut i visst väder. Om det blåser för mycket, regnar eller snöar i sidled. Måste vara bekvämt!
Själv har jag en hund som älskar att få gå ut. Oavsett vad som händer ute. Det blir samma reaktion varje gång jag öppnar dörren.

Gläntar på dörren och det är sol: "Tjohoo! Säg varsågod, säg varsågod, säg varsågod! Jag vill uuut!"
...det regnar: "Tjohoo! Säg varsågod, säg varsågod, säg varsågod! Jag vill uuut!"
...pissregn: "Tjohoo! Säg varsågod, säg varsågod, säg varsågod! Jag vill uuut!"
...det snöar i sidled: "Tjohoo! Säg varsågod, säg varsågod, säg varsågod! Jag vill uuut!"

Haha, men det är bara bra. Då kan jag inte fuska. Det är bara att dra på sig paltorna och gå ut det!

------------------------------------------------------------------------------------------------------

Igår hade jag en introduktion på jobbet. En tjej som skulle åka med mig hela kvällen och jag skulle lära henne aaallt jag kan.

Det var en kaxig liten sak måste jag säga.
Öppnade dörren för henne när hon plingade på, och sa "ja men du måste ju vara tjejen som ska på inskolning idag!" Hon verkade söt och jag log så brett och tyckte att det kunde vara skönt att slippa åka ensam hela kvällen.
Fick ett kyligt "jag ska på introduktion idag, ja. Med Lisa." (påhittat namn)

Nu råkar denna "Lisa" var gruppledaren, som planerar rutterna vi åker. Så nej, hon skulle ju inte åka med Lisa. Hon skulle åka med mig, men jag sa inget. Pekade bara på kontoret och satte mig ner med mitt te istället. Orka bry sig om en liten snorvalp.

Sen kom denna Lisa med min lilla praktikant och sa att "det här är tjejen du ska åka med!" medan hon pekade på mig. Tjejen såg ut som en tomat i ansiktet och jag log det hjärtligaste, bredaste leendet jag kunde pressa fram.

Resten av kvällen kändes väldigt varierad. Ena stunden log hon så sött, medan hon i nästa gav mig spydiga kommentarer och himlade med ögonen åt mig. Det kändes verkligen som att jobba med en obstinat tonåring med kraftiga humörsvängningar. Detta var en gymnasietjej med två månader kvar på sitt tredje år. Hon kan och vet allt med andra ord ;-)

Tog det hela med ro. Ignorerade spydiga kommentarer och var så saklig jag kunde om våra arbetsuppgifter.
Vi har haft sådana tjejer på jobbet förr. Dom brukar lugna ner attityden efter ett tag.
Det brukar inte dröja så länge för dom att inse att teori och praktik inte är samma sak och att dom helt plötsligt är beroende av ens kunskaper och tips. Så hon får hålla på som hon vill.

Om hon inte vill lyssna och ta till sig nu, så lär hon sig den hårda vägen senare ;-)