Ett litet tips
Nu har jag haft en så där härligt lång paus från bloggandet igen. Hmm.
Igår gick jag och en väninna till öppna förskolan med våra småttingar. Det kom en tandsköterska dit (det var otroligt viktigt att påpeka detta för oss, då damen som introducerade henne råkade vara så fräck att kalla henne för "tandhygienist!") Det var intressant och det var kul att se våra barn "prata" med varandra under hela informationsmötet. Jag lyckades även skrämma slag på en av smågrabbarna, när jag försökte vara rolig och gjorde skumma miner. Sen satt han i sin mors famn och blängde misstänksamt på mig resten av mötet.
Efteråt kom damen som jobbar på öppna förskolan och pratade med oss en stund och informerade om tider man kan komma dit etc. Av någon anledning kom vi in på ämnet förskola och att man numera får ha sitt äldsta barn på dagis 25 timmar i veckan, när man är mammaledig med barn nr.2. Förut var det äldre barnet tvunget att vara hemma också. Jag blev jätteglad när jag hörde det för jag har alltid tyckt att det är lite galet att inte få någon avlastning alls när man har två. Speciellt i början när man sitter och ammar timme efter timme.
"Jag tycker att man ska ta hand om båda barnen!" Deklarerade damen.
Jag var såpass vänlig att jag informerade henne om att det är för det äldre barnets skull jag tycker man ska få avlastning. Det är inte så kul om mamma hela tiden måste säga "inte nu älskling, mamma har inte tid med dig. Lillskrutten måste matas i några timmar till." *klapp på huvudet*
"Hur gjorde man förr tror du?" Kom det då, med tillhörande brett flin över damens ansikte.
"Vi är inte där längre", svarade jag lite ansträngt och log tillbaka.
"När mina barn var små, då stannade jag minsann hemma med både två!"
Ok, då ska jag säga att är det något jag är trött på, så är det att höra hur jobbigt man hade det förr. Det är som att man inte har rätt att ha det bra idag, för det var ju så jobbigt förr.
"Jaaag fick minsann krypa en mil till och från skolan! Varje dag! Oavsett väder!"
Hennes resonemang är lite som att min mamma skulle sagt:
"Jag borstade minsann tänderna med salt när jag var liten! Här ska inte användas någon tandkräm inte! Jag klarade mig ändå!"
Då kommer vi till dagens tips då!
Om ni planerar att fortsätta att gå till ett ställe är det bra att undvika liknande svar:
"Så för att du hade det jobbigt, ska man inte sträva efter utveckling?"
Hon såg inte helt nöjd ut, och en av dom andra mammorna hoppade in och agerade fredsmäklare, medan jag och damen blängde på varandra. Nu låtsades både jag och hon att inget hänt sen, så hon log så glatt när vi sa hejdå. Något säger mig dock att det kan bli lite obekvämt att möta henne i framtiden.
